Direktlänk till inlägg 14 augusti 2015
Det daggvåta gräset är inte nyklippt. Det är kallt och gammalt gräsklipp fastnar över mina tår.
Freja går långsamt och betar metodiskt av alla nattens dofter. Själv drar jag mig mot morgonens första strålar och njuter av att känna dagens värme.
Jag njuter hela vägen inifrån och ut. Känner mig så där lycklig och uppfylld av en stärkt självkänsla som omger en när man klarat av att prestera och förverkligat mål man jobbat mot under en längre tid. Känner mig ofantligt nöjd med mig själv. Känner mig duktig.
Det bruna bältet har nu fått sin beskärda del av smekningar och inlindningar. Jag har gått förbi och inte kunnat låta bli att peta på det med jämna mellanrum hela gårdagskvällen och morgonen. Som för att försäkra mig om att det finns där och att det verkligen är brunt.
Att ta brunt är att bevisa att man kan allt i judo. Alla fasthållningar, svep och kasttekniker. Alla vändningar och lås.
Och fast jag inte vill påstå att jag bemästrar alla tekniker till fulländning eller har tvärsäker koll på varenda namn och ordbetydelse, så har jag ändå en övergripande förståelse.
Och jag har hela livet kvar att lära.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|