Ser att jag måste uppdatera en hel del på denna sida. Gör det sen.

Detta är i alla fall jag. Av nutid.

Att börja om och rensa livet skapar i andra änden en storrengöring. En fönsterputsning som ger fri sikt.
Det ger en klarare syn på livet, på vad och vilka som är viktiga för mig.
Och det är ju mig det handlar om här. Här i mitt liv.

Nu kan jag få tid att känna efter.
Vad vill jag ge utrymme för i mitt liv och vilka vill jag låta ta del av det utrymmet.
Bort med energitjuvarna och in med kärleksboostarna.
Det jag har märkt under dessa dagar, det som förvånat mig och stärkt mig massor, är att jag omges av många underbara människor.

Många mycket mer fantastiska än jag anade...

Börjar om gör jag inifrån. Ur centrum av mig själv.
Drar in alla tentaklerna från omvärlden, raderar vänlistor och suddar ut alla falska leenden.
Gömmer mig längst inne i grottan för att kunna betrakta världen på avstånd, för att i min egen takt avgöra vad och vilka jag vill ha i mitt liv. Var jag kan lägga min tillit.

Som att sitta med ett tomt blad framför sig.

När tunnan är full rinner den över.

Man vill vara önskad och kämpar ofta i det längsta med att tro att det är så.
Tills en dag insikten slår en.
Man var aldrig önskad.
Plötsligt syns alla tecken och bevis hur klart och tydligt som helst. Alla år som gått åt till att lura sig själv.

Det är då man får tömma tunnan, rensa systemet och börja om.

Där är jag nu.
Gör en omstart.