Gruppen var inte jättestor, men de var ett jämnt antal, hela passet igenom! Och det är kors i taket!
Det brukar alltid komma någon insläntrandes en halv minut för sent, eller någon som gör sig illa går och sätter sig på läktaren och sen är de ojämna ändå.
Men inte idag. Idag kunde vi jobba i par från början till slut.
Vi hoppade bock, gjorde judorullningar, vändningar och jobbade på att lära oss skillnaden i greppet på tre liknande tekniker. Och att faktiskt kunna namnet på dem!

Det är roligt att vara tränare för barn. Och lite klurigt ibland.
Barn som är tuffa och slänger sig in i nya övningar och helt orädda låter sig kastas omkring, kanske kastar kompisen lite snabbt. Men de är ofta lätta att prata med. Att få dem förstå hur viktigt det är att vara försiktigare.

Barnen som är rädda, som tycker allt nytt är läskigt och som får ont överallt av minsta lilla. Där är det svårare.
Vill de ens vara här? Är de i bråk bara för att de ens behöver komma hit? Tvingade? Då känner de sig ju som förlorare redan när de kliver upp på mattan.
När man inte vill, tycker det är lite läskigt, då gör lätt allt lite ont.
Det jag vill då är ju att de ska lyckas. Trots allt; klara av det. Ibland kan jag fixa det. Ibland fixas det av sig självt. Av barnet självt.
Idag avslutade vi med en typ av dragkampslek, alla mot alla. Då ser den osäkre till att hålla i. För allt vad hen är värd. Och vinner!

Det är en seger.

Hopkrupen i min hammock sörjer jag det faktum att min rygg smärtar något enormt. Inte så där när jag bara står och går, men vid höftböjningar av olika slag gör det rejält ont.
Skit också! Hade ju ont och avstod träningen i lördags. Men på söndagen drog jag iväg på en mils löprunda. Igår hade jag fortfarande ont, men körde bänkdag ändå.
Jag är ju bra på det där, att bita ihop och köra på. Tänker alltid att det är nog bara jag som löjlar mig när jag känner värk eller trötthet. Som att jag försöker skolka. Från mig själv...
Nej. Nu måste jag få bra rygg!

Idag gjorde jag lite enkel yoga en stund och sen tog jag en ganska lång promenad med en pod i lurarna istället. Promenader brukar alltid vara det bästa för ryggvärk.
Ska försöka tvinga mig från träning under ett par dagar. Yoga och promenader får vara medicinen.
Nu måste jag få bort ryggproblemen. Ordentligt.

Har en allvarlig fundering.
När världen ser ut som den gör och fredsläget känns så ostabilt som det gör idag börjar jag fundera på att ordna med en krisberedskap.
Det knasiga i det hela är nog inte min fundering i sig utan mer det faktum att den känns fånig. För det är den inte!
Egentligen borde jag ha ordnat till någon typ av krisreserv för länge sen.

Tanken jag har nu är att fylla en garderob i källaren med mat och annat som kan komma i behov vid ett eventuellt krisläge.
Konserver, ficklampor och batterier, sårvård, ett par dunkar med vatten (måste förstås bytas med jämna mellanrum), vattenreningstabletter kanske?
Vad mer kan tänkas vara bra?
Måste kolla upp.