Det är bra med Facebook ibland........Nu har jag tagit rensningen till nästa nivå. Det som inte känns bra att skicka på tippen gör jag nu strålande framgångar med att sälja på fb. Det känns ju alltid bättre att köpa av någon man känner....

En artikel i dagens tidning fick mina ögon att stanna.

En man i modell äldre nekades en sjätte höftledsoperation på grund av för hög ålder.....

Mannen är enligt artikeln fullt aktiv och jagar vildsvin och lever och mår gott i övrigt. Men eftersom han just ska till att fylla 90 ansåg läkaren att hans behandling inte var någon prioritet. 

"Låt husläkaren ge dig värktabletter istället!", menade läkaren.

Den nittioårige mannen vill dock inte äta en massa smärtstillande med risk för att skada magen.......

Jag vill först och främst starkt påpeka att jag anser att allas lika rätt till vård är en av stöttepelarna i vårt samhälle!

Och är en individ verkligen intygande fullt aktivt levandes, borde det inte finnas några tveksamheter.

Men.......

När ska vi sluta sätta in mängder av kostsamma och livsuppehållande åtgärder?

Läkare har en skräck för att "tappa" en patient, "mista" säger man väl.

Det är som om de tror att de misslyckas om de låter en åttioåring med hjärtstillestånd dö?!

Livet måste ju trots allt få ha sin gång......

Mor min har arbetat på intensiven i många år och med ett något nyare och tjusigare sjukhus i närheten får hennes avdelning mest resterna, det som det fina sjukhuset inte vill ha.

Och det senaste tio åren eller mer är det bara snurriga gamlingar som fått hjärtattacker och lårbenshalsarna avbrutna som kommer in.

Att sitta tvärs över en åttioåring och försöka pumpa igång hjärtat känns inte riktigt riktigt, anser min kära mor. Och jag kan inte annat än hålla med och verkligen tycka att det låter smått sjukt!

Det blir inte riktigt lika kul att jobba då liksom......

Någonstans måste vi ju dra gränsen. Men hur?!

En läkare med sitt vårdteam kan ju inte först gräva i patientens liv och leverne för att sen göra bedömningen om huruvida livet är värt att rädda.

Det måste finnas något annat sätt...

Jag kan bara gå till mig själv för att tänka att min själ ska nog inte räddas till vilket pris som helst efter en ålder av sjuttiofem....eller nåt....

Ska bara,ska bara......Det är mina ord i ett nötskal.

Planerar byggjobb på övervåningen till hösten, men börjar redan röja utrymmena som måste tömmas. Ska bara - städa lite, eller nåt.....

Det är nog inte lätt att leva med en gravid boplanerare. 

Hela tiden ska det bara röjas, städas och fejas.

Och ofta får den andre parten hjälpa till med något som känns helt meningslöst.

Äh, det blir ju rent och fint i alla fall!

Vattenkrig med vanliga ballonger gav åskådare på morgonkvisten. 

Tog lite foton, men de blir ju sällan bra med barn i farten.

    

Kriget var snabbt avklarat. Det tog säkert fem gånger så lång tid att fylla ballongerna som att ta slut på dem.

Jag såg det som ett sätt att vattna gräset också......

Fast jag fick ta till en rejäl rotblötare efteråt ändå. Det är inte klokt hur gräset blir torrt fort nu. Det blir som att gå på taggar....

Mannen gnällde väldigt när han fick vattenräkningen förra månaden. Den var lite högre än normalt. 

Men sen efter ett par veckor kunde han själv se hur behövligt det var. Nu är det han som påminner mig om att vatttna, vattna, vattna!

När man lagt åtskilliga kronor på ny matta, får man bita i det sura äpplet sen när det ska vattnas.

Appropå det behöver ju äppelträdet också vatten......

Rolle fick ju något knasigt ryck i helgen och betade av massor av saker vi tänkt på lääääääänge. Sen försvann han plötsligt ner i garaget och lämnade bara en kaskad av utkastande prylar efter sig.

Det gällde att hålla sig undan, annars hade en annan också hamnat i stora sophinken ; )

Han kom fram till att ett antal vändor till tippen är en absolut nödvändighet!

Jag är normalt sett den som vill kasta, kasta och slänga allt som inte rörts eller saknats på ett år. Inte spara något bara för att det kanske kan komma till användning om några år när vi plötsligt fått för oss att bygga en €%&€/€% !

Rolle är helt av det andra slaget, tänk om just en sådan här rörbit behövs om tre år. För att något gått sönder eller nåt!?

Men som sagt, i helgen lät det annorlunda!

Plötsligt insåg han att det är bättre att skicka rubbet och börja om från början.

För att kunna få någon ordning och städad reda......

Vilket då fick in mig på samma tankar. 

Passa på att rensa! Släng allt som slängas kan. Skicka ut allt till släpet innan han kommer på snålare tankar.

Nu kommer man inte till tippen hur som helst i det här landet. Det måste bokas in enligt schema. De stänger ju innan jobbet är slut varje dag!

Stängt på söndagar.

Varför är allt man vill göra precis på en söndag, stängt?!

Så nu samlas allt skräp ihop.

Och då kommer nästa problem. Sortering.........

Det ska ju sorteras in i minsta skruv och mutter nu för tiden.

Jag är helt för miljön och att göra vad vi kan för att minska avfallet.

Men det börjar nästan kännas som rena Hitlerfasoner.

Sopkillarna står där i givakt och rusar fram och haffar minsta lilla feltänk.

Och hälften av allt du vill slänga, får du inte!

Förra året högg vi ner tre björkar, därav alla våra mängder med ved, och att försöka släng resterna var omöjligt. 

Rolle fick ta med sig allt hem igen......och sen smyga iväg till någon skog eller nåt och tippa det där.

Och nu pratar jag alltså bara om rötter och grenar. 

Det var visst lite jord på dem!

Måndag morgon och gubben borta när ögonlocken öppnas.

Sängen är ändå fullbefolkad av grabbar i storleken mindre.

Solen är och skiner på annan plats idag, så en långpromenad var inte lika smäktande avtuppningsfarlig som vanligt. Skönt!

Vovvens tunga nådde ändock hela vägen ner i marken innan hemkomst.

Nu har jag fem killar i köket i full färd med att fylla ballonger med vatten.......

Får se hur detta slutar. På ett roligt sätt hoppas och gissar jag.

Men jag tror faktiskt regnet kommer blöta ner dem minst lika mycket snart. Det hänger över oss och ger en luft så full av blomdoft att man nästan baxnar.

Klöver.......det är sommar det....

Såg en film igår kväll, en film som passade mig. Som inte vaggade mig till sömns inom fem minuter.

"Just like heaven" med Reese Witherspoon. Den var lagom bra i min smak.

En kille hyr en lägenhet i andra hand och plötsligt kommer den rätta ägaren in och tar honom lite på sängkanten, så att säga.

Hon ligger nämligen egentligen i koma på sjukhuset!

Hmmm.... Hur löser de detta tänkte jag, men det gjorde de förstås.

Det där med spöken och andar är ju rätt stort i sitt lilla liv i skymundan.

Det har det väl alltid varit, genom alla tider.

Men det finns ju enligt forskarna inga som helst belägg för att själen skulle kunna visa sig efter döden. Men bara att säga forskning lyser ju antitroende på allt lite övernaturligt.

Människor finns det däremot i mängder som hävdar sanning i sina upplevelser med det övernaturliga.

Vi har ju till exempel de som känner saker som kommer hända inom en snar framtid eller som kan se bakom det dolda. Det känns inte lika osannolikt för mig.

Min mor hade en väninna som kunde berätta mängder av upplevelser från olika resor och strapatser.

Hon var en gång på en bussresa till något kloster någonstans i Sverige, kommer tyvärr inte ihåg var. Men de gick en guidad tur genom rummen och kom till köket.

Då började en av deltagarna, en kvinna, skrika. Hon pekade på en mur, kanske en vägg eller bänkyta, och sa att det satt en flicka där.

Och sen, en tid efter, hade de faktiskt rivit en bit av den där muren och funnit en flicka sittande där med ett spädbarn.....

Hon hade fått barn utom giftermålet, förmodligen var hon en nunna.

Jag önskar att jag kom ihåg alla detaljer.

Det är väldigt spännande det där. Spöken och annat oförklarligt.....

Jag skulle verkligen vilja veta hur den bästa sommarn ser ut för barn.

Det går inte, jag vet......

Men om man fick veta hur vuxnas bästa sommarminnen från barndomen såg ut, kom man en bit på vägen.

Naturligtvis är vi alla olika, men ändå.

Jag blir jätteglad om ni kryssar i ert bästa minne! Då får jag något att gå på.

Mina bästa somrar spenderades i vår sommarstuga i den finska skärgården.

I ett hus på klippan, med femton meter till vattnet typ.....

Underbart! Kan än idag känna det varma berget klappa under mina fotsulor....

Det blev till att öppna alla fönster och dörrar under dagen, inte enbart på grund av hettan. Utan även för att mamma tog tag i lunchtillagningen.......

Skulle göra mackor i våffeljärnet, vilket inte var första gången, men definitivt sista!

De första två gick hur bra som helst, inga konstigheter där inte. Men sen lade jag i två till ( dubbeljärn ) och det tog inte en minut så började det ryka alldeles vansinnigt och lukta vidrigt.

Var lite läskigt faktiskt.....

Ut med den i en hast och vädra så mycket det bara gick.

Barnen tog det med den kalabalik som är bruklig.

Och lunchen blev lite halvdan.

Bättre middag dock. Rolle steg in och gjorde pannbiffar i gräddsås med tagliatelle och coleslaw. Mums!

Barnen har hållit igång med olika spel och lekar ute idag.

Det har varit kubb, fotboll, brännboll m.m

Så efter maten tyckte jag att vi alla skulle ta ett parti familjekubb.

Och som vanligt är det minst en som kommer med den mycket lustiga kommentaren; "Vi kör killarna mot tjejerna!"

Hahahaha! Det är lika roligt varje gång.......

Fast faktum är att jag hade slagit dem allihop i alla fall! ; )

Lille D fick ner flera stycken och spelade mycket apa under tiden. Han är så söt att man blir galen!

Pappa la godis som pris på kungen och när han föll blev det gamjakt.

Kungen föll och pappas heder med, mammas lag vann stort......

Kreativiteten kokar i värmen.

Min kära Rolle, som just börjat på ny arbetsplats, rensar ut alla gamla spöken ur garderoberna. Han har på ett briljant sätt sopat rent i att-göra-listans långtida rader.

Och tagit känslan av ett nytt liv med sig hem och rensar ut hela sin ryggsäck från både garage och arbetsstress.

Så härligt att se! 

Det blev nog som jag tänkt, att detta arbetsbyte skulle ge mig en ny man......

Nu hopar sig alla mina ideér i huvudet. Det är ju dessvärre som min älskade man också säger, när att-göra-listan krymper, fylls den bara ännu snabbare på igen.

Men när man ser hur något blir så fint, så kommer man ju automatiskt till nästa hörn. Platsen bredvid vill ju inte se sämre ut.....

Rolle frågade om jag ville att han skulle ta grästrimmern och rensa vid gamla vedbacken. OM jag ville!

Men nu tog han i med samma nytt-liv/ ny-start anda och rensade ytan totalt.

Där hade jag ju faktiskt med mina drömmande ögon planterat en rabarber och en vinbärsbuske............

Fast till hans försvar var det omöjligt att se, i alla överväxtlighet.

Kan hända vinbärsbusken klarar sig, den gick tydligen inte att plöja ner. Så han slet helt sonika upp den! Men resultatet av hans bärsärkagång var ju inte bättre än att den blev totalt bar(k)skalad.....

Allt detta ledde i alla fall till att det blev en smaskig fika bestående av rabarberpaj med glass! 

Inte illa.

Nu svävar ideérna på små moln kring en planteringsyta. Ett litet trädgårdsland, en hemmakiosk för diverse ätbart.

Jag ser framför mig ett uppbyggt land med träsidor, med en arbetshöjd på ungefär 70 cm.

Först vill jag ha en rejält bred trappa ner till området, det ligger som på en platå en bit ner från gräsmattan, en bredd på 3 m minst. 

Med djupa sittvänliga trappsteg.

Och därpå en avsats av något slag, inte nödvändigtvis på altanvis. Kanske sten, om det ordnas ordentligt underlag. För underhållet ska vara lika med noll!

Någon täppexpert med ideér? Kom hemskt gärna med förslag!

Sitter vid vattenplasket och smälter frukosten.Känner mig otroligt nöjd och smått förvånad över gårdagens väldiga arbetsframgång.Vi fick undan all ved och till och med rensat hela gamla vedbacken!Dessutom, mitt i alltihop, fick Rolle ihop cykeltaket/skjulet som de stackars tvåhjuliga har väntat på så länge!Väl utfört arbete är den största tillfredställelsen.....