Sitter i min nya stora soffa, riktigt bekvämt dessutom.

Alla sofforna står faktiskt på plats och det går att röra sig runt dem. Det blev inte så överdrivet belamrat som jag var rädd för. 

Barnen fick nya stolar till mina gamla små soffbord.

Och deras lilla bordset hämtades av en väninna för ett par timmar sen. Bra med fb!

När Rolle jobbade på förra stället hade vi möjlighet till viss förvaring av några möbler. Bland annat ett soffbord han gjorde i gymnasiet.

Det är stort och förvisso ursnyggt. Välarbetat med fanérläggning, alltså mönster.

Men jag har inte riktigt känt att det passar in i mitt vardagsrum......

Knäppt va?! Hans snygga bord har jag ratat.

Ja, ja. Nu kom det ju hem i och med arbetsplatsförflyttningen i alla fall. Och vart skulle nu det få plats då? Det är så stort att det går inte att gömma i garderoben och för ömtåligt för att bara ställa ner i källaren.

Såååå, det var bara att göra plats i vardagsrummet........

Och då blev ju dominoeffekten att förflytta de gamla soffborden.

Men de är små, så det är lite lättare.

Där fick då småkillarna ett lite tjusigare bord till sitt kök.

Så då krävdes nya lika tjusiga stolar..........

Ja, det är inte klokt vad man håller på.

Men det är ju lite kul också.

Sakta dras jag ur sömnen av ljudet från skrammel på nedervåningen.

Barnen har börjat ta för sig själva i köket. Plockar fram brödkorgen och gör en kanna juice...... 

Bredvid mig, i sängen, sitter redan lille D och tuggar på en brödskiva.

Han ler så sött mot mig när jag slutligen öppnar mina trötta ögon.

Jag känner hur hela min kropp är klibbig. Härligt! Svettig redan när jag vaknar....

Tittar på termometern i fönstret, 45 grader i solen. Nice!

Börjar dra upp mina knän mot magen och går igenom dagens stretchningsövningar, allt för att minska bäckensmärtan senare under dagen.

Värmen är smått irriterande. Knappt att det går att dra ett djupt andetag.

Snart trillar det in ett par barn till. Och tystnaden passar på att smita ut genom fönstret.

Pappa mumlar något ohörbart ifrån sin hörna av madrassen. Ingen hör vad, men alla förstår poängen. Barnen börjar viska.......

Jag tar med i beräkningen att det kommer krävas ett antal avkylningar i plurret under dagen och bestämmer mig för att ersätta underkläderna med bikinin på en gång.

Går ner och ordnar till ett ordentligt frukostbord och fixar kaffe. 

Ser förstrött in i vardagsrummet och genast börjar tankarna snurra kring hur den nya soffan ska få plats. 

Jag måste nog flytta runt lite, resonerar jag för mig själv.

Som vanligt börjar det krypa i mig och jag vill dra igång direkt.

Men det finns lite annat att greja med först.

Rolle ramlar snart nerför trappan och klagar på möjligheten att sova i ett kokande rum utan syre. Jag kan inte annat än hålla med. Vi behöver ac;n.

Jag går och norpar den genast efter frukost. Den har stått inne hos de äldre, men de tycker att den låter för mycket.

Det kan jag leva med.........

Tar en sväng i tvättstugan för att fylla en korg med kalsingar, de är av någon märklig anledning slut hela tiden.

Tvättstugan, i källarplanet, får mig fast i sitt kyliga grepp. Underbart!

Passar på att plocka ner allt torrt i korgen som ska upp och hänger till och med upp det rena..........Skulle kunna bosätta mig här nere nu.

På vintern krävs nästan jacka på sig när man ska vara där nere, men nu är det så skönt.

Kommer upp till en smårytande pappa som precis plockat undan frukosten, samtidigt som tre barn plötsligt kommit på att de inte ätit än.

Samma visa hela tiden.... Ska man behöva gå runt med mistlur för att deklarera att frukosten är serverad?!

Rätt vad det är står mormor i hallen och min lilla fyrbenta blir som galen. Han far runt, runt, runt och gnäller, skriker och glädjeskäller om varannat.

De är dags för trippen till Ikea.

Det blir Rolle, mormor och äldsta killen R, som drar iväg.

Poker, hunden, står kvar på trappan och ylar. Han gillar mormor........

Varför hunden heter Poker? Han är min royal straight flush! 

Så fick jag äntligen tid för mitt vardagsrumsfixande! Inte!

Lunchen hann faktiskt till och med före.

Slängde in lite gammal pasta med kassler ovanpå i ugnen. Och slängde under tiden ner mig själv i poolen. Åhhhhhh! Varför gör jag inte det hela tiden!?

Till slut fick jag ändå till vardagsrummet och platsen för soffan är gjord.

Det krävdes ett antal flyttningar på vitrinskåpet, pröva här och testa där.

En smal bokhylla åkte ut i köket. Det låter konstigt, men det blev rätt okej.

Efter det här hoppas jag åtminstone på att slippa höra gnäll om dåligt med sittplatser............

JOHANNE HILDEBRANDT    "Älskade krig"

En väldigt lättläst bok, men kan trots det inte tycka att den var enastående. Mycket bra för visso, fast jag kanske hade något för höga förväntningar. Fullkomligen älskade hennes trilogi "sagan om Valhalla".

Detta var förstås en helt annan läsning......

En historia i krig och dess förödande konsekvenser. Med lite strösslad kärlek på toppen.

Det ena vrålet efter det andra letar sig in genom de öppna fönstren.

Ropen är glada, men byts av med ett och annat suck eller stön.

Jag kan då och då se bollen fara högt genom luften på andra sidan altanplanket.

Pappa är med och spelar fotboll.

Inte för att det sker så fruktansvärt sällan, men det är ändå så otroligt uppskattat av grabbarna.

Plötsligt blir leken lite mer på allvar. Men inte värre än att till och med lille D får vara med.

De små sitter just nu med varsin lördagsgodisskål på altanen och agerar hejarklack.

Snart är det dags för dem att hoppa i duschen före nattsagan. 

Det blir många duschar nu för tiden, då alla doppar sig i klorvattnet ideligen.

Undrar hur viktigt det är egentligen!?

För en liten kropp säkert viktigare........

Imorgon löser sig nog vårt soffbekymmer.

Jag fann ju den där supersnygga soffan som var stor nog för tjugo familjer, eller nåt. Jag tog mig till butiken och kollade den och frågade ut om den.

Fick pris, 20 000 kr ungefär. Helt okej om man räknar på att ha den i över tio år.

Men, MEN.......INTE TVÄTTBAR! 

Eller som de uttryckte sig : det rekommenderas inte.

Där gick det tåget..........

Mina barn ska kunna sitta en fredagskväll och äta pizza framför tvn.

Eller äta mysig frukost (så gott som dagligen) i soffan.

De ska inte riskera stans utskällning för att de råkar spilla lite chokladglass på dynan heller.

Nej, tvätta soffan är ett absolut måste!

Det gör jag säkert fem gånger om året, minst........

De soffor vi har är alldeles vanliga hederliga "Ektorp" från Ikea, tvåsitsiga. Finns i snart var mans hem. 

Nu är den ena soffan drygt fem år gammal och väldigt trasig.

Nytt tyg till den kostar 1095 kr.

Säkert blir det inte exakt samma färg som på vår andra, några år yngre soffa. Men vad tusan, vi tar ett nytt tyg till den med........ ca 2200 kr totalt.

Sen för att få fler sittplatser tar vi en ny tresitsig för 3500 kr.

Då har vi ändå inte kommit upp i mer än 5700 kr. Nästan endast hälften av den andra soffans pris.......

Och jag kan tvätta den när jag vill och gladeligen köpa nya överdrag om fem år igen!

Tack Ikea.

Han går med tunga fötter. Varje asfaltsmöte med fotsulan smärtar.

Går mellan gula villor i byns tjusiga kvarter. Blickar upp mot kyrkportarna vid vägs ände. 

Magen vrider sig och får hela hans kropp att skälva.

Tvingar sig att fortsätta upp genom kyrkogårdens grindar och följer grusgången förbi trappan åt höger. Benen börjar kännas bortdomnade.

Stannar vid ett välkänt namn och faller ner på knä.........

Stilla rinner tårarna nerför hans åldriga kinder. Han drar handen genom det som finns kvar av hans grånade hår.

Minuterna går och plötsligt ställer han sig upp och slänger ett öga på klockan. 

Stegen ut genom grindarna tas mycket fortare och han drar några djupa andetag. Följer vägen ner för backen mot tågstationen.

Han hinner inte mer än upp på perrongen innan det stora dubbeldäckartåget rullar in. Han tar upp sin biljett ur innerfickan och kontrollerar vagnsnummer och sittplats. Letar reda på den och sjunker långt ner i sätet.

Låter sina ögon ta avsked av kyrkogården och vänder sen blad i sitt liv........

I köksfönstret står en kvinna. Hon ser en man gå förbi på vägen utanför.

Ilningarna rusar upp längs ryggraden, hon ser något hos mannen som ger fullt av bilder i henne minne.

Var har hon sett honom förut!?

Hon följer hans steg upp till kyrkan och ser honom försvinna bakom hörnet.

Barnet i hennes mage tar sin rätt till uppmärksamhet med några ordentliga sparkar. Hon lägger en beskyddande hand över vad som kan vara barnets rygg och smeker det sakta.

Hon vänder sig om för att ta hand om frukosten som står och smälter bort i värmen. Ställer in allt i kylen och slänger snabba blickar ut genom fönstret med korta intervaller.

Plötsligt ser hon mannen igen. Han vandrar ner mot stationen.......

Vem är han? Varför skapar han så starka känslor inom henne?

Svetten knuffar sig fram bak i nacken och klådan över vaden är enormt irriterande.

Syret håller sig retsamt undan och fastän alla fönster står på vid gavel vill inte luften röra sig alls. Förmodligen lika avtrubbad som vi andra.

Denna hetta håller i sig långt in på kvällen.

Skapar rusande myror innanför huden. 

Sitter med barnen och tittar på tecknade Anastasia, men har svårt att sitta still på grund av värmen som skapar kokgrader i vårt vardagsrum.

Människor hyllar sommaren till skyarna. Temperaturen ska bara upp, upp, upp....

Nej, tacka vet jag vår och höst. Lagom är bäst liksom.

Nu låter jag som en riktig höggravid gnällkärring!

Men det är föööööör varmt........

Kvällen blev i alla fall mysig. Film med så gott som allihop, glass med chokladsås och så slutligen en lugn egen stund i soffan.

Rolle lärde sig göra en chokladsås i tonåren, som är så gräsligt god att man kan skita i glassen helt!

Mått existerar inte för den mannen i köket och jag har aldrig lyckats göra den lika bra som honom. 

Men ingredienserna är som följer; smör, socker och kakao. Smält ihop och häll i en yttepytte skvätt vatten och koka upp. Mums!

Själv är Rolle på sin första firmafest med det nya gänget. 

Hoppas och tror att han har en rejält trevlig kväll.

Det verkar som att han fått arbetskamrater som är lite mer i hans stil och ålder. 

Han har inte jobbat där i mer än två veckor, men efter ikväll lär han ju säkert känna dem ändå.........

Äntligen kommer det lite fläktar ifrån det öppna fönstret.

Alla fåglar har tystnat och sakta sänker mörkret sig.

Husen runt omkring är släckta och min lilla fyrfota kompis har däckat i soffan.

Det börjar bli dags för bokens tid.....

Dagen har varit lite mer av det påfrestande slaget. Barnen har av någon anledning gått varandra på nerverna, med mycket tjafs och gråt som följd. Och sen har det dessutom varit en sådan där plåsterdag. Har ni tänkt på att vissa dagar är det som om deras små kroppar skulle ha vuxit en decimeter under natten, så dagen blir fylld av snubbel och islagningar..... Det är som om de liksom inte riktigt har koll på hur långa och stora de egentligen är.

Unga mammor härjar i en väldig skara här bland bloggarna nu för tiden.

Det är som om det är någons sort sensation med att vara ung som förälder.

Nu menar jag definitivt inget illa mot dessa "unga" mammor, för jag har inget emot dem alls!

Men vad är det att vara "ung"?

Jag hade en vän då jag gick i femte klass som fick barn......

Hon var alltså endast tolv år när hon genomgick en hel graviditet och förlossning!

I Sverige! Helt svensk!

Hon var ung.....

Hon hann inte ha mer än en menstruation. Så hon kunde ju inte det där.

Graviditeten upptäcktes inte förrän hon passerat v25 eller nåt. Så abort fanns liksom inte på tapeten......

Däremot fick hon bara hålla i sin lilla nyfödda son i ett par timmar. Sen kom socialen och hämtade honom, han var redan bortadopterad.

Föräldrarna ville inte ställa upp på något annat....

Nu har jag inte haft kontakt med henne på x antal år. Så jag vet inte riktigt hur det har gått på den fronten. Men jag vet att hon längtade efter den dagen då hon hade tillåtelse att söka upp och ta kontakt med honom.

Då han fyllde arton år.

------------------------------------------

Jag hade sen också en annan kompis, en kille. Som hade lite ångest över det där med barnproduktionen. (Av olika anledningar.)  Skulle hans kropp klara det ?

Så han fick sin tjej gravid och fick henne att behålla barnet mot sin vilja.....

De var då båda sexton år gamla. 

Den unga mamman mådde lätt sagt inte särskilt bra. Det blev pappan som fick ta hand om barnet, gick på koffeintabletter för att hålla sig vaken nattetid.

De fick faktiskt ett barn till kort efter, då gick det lite bättre. 

Men det blev inte någon lyckad familjebildning kan jag tycka.....

--------------------------------------------

Att vara ung som förälder ser jag, trots någras misslyckanden, som en ganska stor fördel.

För inte så många generationer sen var en blivande mamma som regel inte mycket mer än sjutton år. Är det ungt?

Nu för tiden har feminismen dragit ut åldern på barnaönskandet.

Först finns alla krav på att vi tjejer måste ha en "riktig" utbildning, en "karriär" att räkna med. Vi måste först ha kommit någonstans och lyckats med något, innan vi kan ens börja tänka på det där med barn.

För det är ju liksom bara något extra. Något i livets periferi......

Då blir det ju lätt räknat inte några barn förrän efter trettiostrecket......

Är det fel!? Nej, absolut inte!

Det är upp till var och en att välja sitt livs schema.

Men om man nu vill ha barn före allt annat, och istället ser arbetet som en del av livets periferi, och får dem innan tjugo, eller straxt efter. Är det så otroligt då!?

Är det så sensationellt att få barn vid nitton?

Kanske är det snarare märkligt att inte få dem innan trettio.........