Ja, det är inte lätt det där med hur man ska lära ut ett fungerande förhållande kring alkohol!

Louise tar upp ett sätt med att försöka avdramatisera det helt. Att låta sina barn smaka ibland en slurk om de vill. Att visa att det inte är något särskilt....

Låter mycket vettigt tycker jag.

Men någonstans inom mig känner jag också att jag bara vill gömma den delen av livet för barnen. Jag vet att det inte går och säkerligen inte är bra heller.

Men jag har själv ett knepigt förhållande till vin och öl.....

Sett en del baksidor med detta under min uppväxt och känner ett starkt obehag för fulla människor och därmed även för alkohol.

Jag har hela min föräldratid haft som policy att mina barn ska inte se fylla alls. Inte ens se någon i deras närhet dricka ett glas öl/vin......

Nog har det ändå hänt så klart och det har väl inte varit något med det. 

Men det är svårt att veta hur man ska ta det med barnen när man själv känner så illa med allt sådant.

Vi dricker aldrig annat vid väldigt speciella tillfällen. På utlandssemestrar har jag kanske tagit en öl. Min man kanske nån sån där alkoläsk eller vad det är.....

Men det är inte på något sätt en del av våra liv. Så som det kan vara i andra familjer där vin hör till helgmåltiden. Inte något fel med det....

Men då finns det runt barnen och blir en naturligt avdramatiserad grej. 

Så hur ska vi kunna avdramatisera något som vi inte befattar oss med alls?

Nu har våra barn inte kommit upp i den åldern då det kan befaras att de stöter på alkohol utan vår medverkan. Men det förstår jag ju att det händer snabbare än jag anar......

Samma är det väl med alla andra dumheter.

Mannen lyssnade på radion igår, eller om det var i förrgår.....

Det var en "våga fråga" stund. Frågan låg kring en familj med 19 barn, syskonbarn och barnbarn. Varav endast tre var pojkar........

Experterna, vet inte om det var någon professor eller liknande, hade ett svar på detta underliga bekommande.

Någonstans högt upp i släktträdet hade någon av de avlande haft ett kromosomfel på en av x eller y-kromosomerna. Vilket gör att det paret inte fungerar alls. Och då blir det inte några av det könet. Om det mot förmodan skapas ett foster med det paret kromosomer, blir det missfall eller helt enkelt fött med kromosomfel....

Jag har ju alltid tänkt att mina missfall varit just tjejer, men försökt lyssna på det faktum att det är flest killar som dör. Men då kan det ju vara precis så som mannen och jag hela tiden sagt.

Vi KAN inte få annat än gossar!

Lustigt så det kan va egentligen.

Men det är ju bara att lita på naturens sätt att jämna ut saker och ting.

Ying och yang liksom.

En del säger att jag kommer ju få mina döttrar när grabbarna gifter sig....

Nehe! Kom och berätta för mig om den familj som har en underbar relation mellan svärmor och svärdotter. Har aldrig mött den själv.

Nej, man får bara de barn man får. Och det är gott nog.