Ibland sätter man sig själv i klistret.

Trampar rakt i en ormgrop och får bett över hela kroppen.......

Och det är inte så lätt att stå rakt när det blåser, storm.

Men vad gör man?

Sagt är sagt och man får stå sitt kast.

Man kan inte ha samma åsikter som alla.

Men rätten att ha sin måste man ju stå för!

För är det inte det som gör oss alla unika och individuella? Just våra olika åsikter och sättet vi bär dem på.

Alla har vi vår egen bakgrund som format oss och givit oss en egen vinkel att se hela världen ur.

En del byter sida då livet bjuder oss på överraskningar. Men det är väl också en rättighet? Att få lära och komma på nya insikter.

Livet är inte svart och vitt, sa någon. Men ibland kan inte ordningen svänga efter varje person. Ibland måste man komma fram till en regel som alla får lov att anpassa sig efter......

Det är lättare för vissa och svårare för en del.

Det enda vi har gemensamt är valet kring hur vi tar livet.......

Hamnade i en nätdiskussion kring tonåringars sexdebut.

Vem minns inte den?

Den romantiska aftonen fylld av kärlek och uppvärmd av tiotusen stearinljus.

Killen som gav kärlek och trygghet i övermått, den totala lyckan......

Njaaaaa....

Tyvärr måste jag erkänna att det stämmer inte ett dugg in på min sexdebut.

Har inte heller hört någon annan påskina att det var på liknande vis.

Nej, klivet in i vuxenvärlden brukar nog inte vara så fantastiskt och vackert.

Det är nog mer något som man vill få överstökat. Det viktiga ligger i så fall i att det sker tillsammans med någon som man tycker mycket om.

Många är vi säkert som hade önskat att vi väntat lite och hamnat mellan lakanen med någon annan, den där första gången.

Men gjort är gjort och kommer aldrig igen.

Det enda vi kan är att försöka få nästa generations unga att förstå att det är precis så det ofta blir. Man ångrar sig på ett eller annat sätt.

Fast då tas vi vuxna endast som ett gäng torrbollar som inte fattar någonting!

Men det gör vi ju egentligen, vi har ju alla varit där......

Det vi också som vuxna måste sätta oss in i är att tonåringens privatliv är just dennes privatliv. Vare sig vi är förälder eller nära anhörig.

Vi kan finnas där om de vill, som stöd och bollplank. Men vi kan och får inte tränga oss på.

Nu kommer vi återigen in på differensen kring hur vi tas med sexualiteten kring tjejer och killar.

Då pappor reflekterar över hur deras små söta flickor en vacker dag ska bli vackra och kurviga tjejer, med blickar från killar dragandes efter dem.

Kommer ofta kommentarer som -"Då ligger pappa i busken med ett luftgevär!"

På skämt naturligtvis, men ändå med en skarp ton. 

För rädda dina döttrar ska dem, från alla dessa hormonstinna fjuniga grabbar som inte klarar av att tänka med något annat än det som hänger mellan benen.....

Men det är inte ofta vi har ens i närheten en liknande attityd för killarna.

Att jag alls tänker så verkar ju knäppt! Eller?

Då måste vi ju lyckas rädda tjejerna från misstaget att hamna i säng med någon av dessa opålitliga grabbar. Dessa monster.......

Inte en tanke på att rädda killen från sitt misstag.

Kan inte grabben i tonåren också göra ett misstag? Eller gör dem bara vinster?

Jag kan bland dessa funderingar känna en liten lättnad över att jag inte har en tjej att behöva skydda.

Men jag kommer ha sex hormonstinna fjuniga grabbar som inte klarar av att tänka med något annat än det som hänger mellan benen.

Nej, så vill jag verkligen inte se på dem!

Mina söta rara småkillar. Jag ska lära dem allt jag kan.......

De ska förstå tjejens sårbarhet och lära sig att läsa hennes signaler. 

Ju mjukare desto tryggare. Ju tryggare desto pålitligare.

Jag ska göra allt jag kan för att få dem att vänta med sin debut så länge som möjligt. Få dem att förstå att livet är långt, tillfällena många.

Men framför allt att ingen kondom - inget sex!