Igår var jag iväg och fick höra hjärtslagen för första gången.......

Magen mätte prick på medel, precis som med alla andra.

Alla värden var finfina och jag kan stämpla mig okej.

Lillskrutt som vilar i mitt inre.

Vad är du för en liten knodd som puttar på mig inifrån?

Vem är du som stjäl min energi och vilken personlighet kommer visa sig hos dig?

Jag är redan nu helt upp över öronen förälskad i hela ditt varande.

Att få hålla dig i mina armar om några månader och få se ditt ansikte.

Snart får jag höra din röst och känna din doft.

Min lillskrutt är längtad av fem bröder och ditt liv kommer förgylla alla våra andras.

Jag håller med om att saknaden efter den gamla kroppen finns där.

Fast om man går in i ett djupare plan kan man ändå tänka över detta och faktiskt glädjas åt vad den givit.

Jag förstod att ni också gjorde det förstås.....

Det tragiska är att jag tillhör dem, likt många andra, som egentligen aldrig varit nöjd och älskat min kropp som det den är.

Så i den formen jag vandrade förut var jag i alla fall inte nöjd.

Nu kan jag verkligen undra varför?!

Min kropp som den var förr var helt utan anmärkningsvärda defekter. Och nu ångrar jag mig bittert att jag inte njöt av detta och gladdes åt min, i nutidens ögon, perfekta fysik!

Kan hända är man som det sägs aldrig nöjd.........

Men egentligen borde vi ju vara det!

Jag tänker på dem som inte har en kropp som fungerar som den ska. På dem som har en livmoder som inte kan bära barn, som inte har fungerande ben överhuvudtaget eller vad det nu vara månde.

De skulle säkert byta med oss vilken dag som helst!

Som sagt våra kroppar är perfekta som har lyckats ge oss livet!

Sen är det naturligtvis så att det alltid finns de som har det värre. Och man kan inte alltid gå och sörja för deras skull.

Men ändock.......

Då kommer man ju lätt in på dessa ändlösa möjligheter till förnyelse av ytan. 

Skönhetsoperationer........

Har man pengar i överflöd kan man ju roa sig med detta bäst man vill.

Men är det verkligen något att lägga slantarna på?!

Att skära och spruta och klippa och klistra ihop en bild av den inre spegeln.

Hur många ser man inte som gjort detta och kommit ut på andra sidan som en defekt version av deras forna jag.

Eller hur många är dem inte som återigen aldrig blir nöjda, utan gör om och om och om .........

Nog ska jag motvilligt erkänna att hade jag haft multum med överfulla konton............

Fast hur var det nu?

Min kropp är formad utav kärlek!

Min kropp är alldeles unikt bäst!