Snön yr kring däcken på den lilla röda fyrhjulingen när gossens sladdiver tar honom runt, runt, runt i en fartfylld virvel. Undrar stilla om jag borde känna mer nervositet än vad jag gör, med en pojk som tycks testa gränserna så gladeligen. Är det en moders uppgift att stoppa, hindra och sakta ner småttingar som tycks helt fria från rädslor? Eller är det en god egenskap att vara full av odödlighetstro? Det är lustigt hur en hop barn sprungna ur samma källa kan hysa sådana totalt olika känsloliv! En som är otroligt lugn och försiktig, har lätt till oro och vill veta precis vad som väntar runt hörnet innan han vågar sig fram. Och nästa som kastar sig in i allt hals över huvud, ivrig att inte gå miste om minsta möjlighet till en stunds skoj. Två helt olika personligheter trots gemensam bakgrund, 'uppfostran' och miljö. Är det deras skilda platser i syskonskaran som ger en större inverkan på deras personlighet än allt annat?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...