Småfrysandes inombords sitter jag och tar igen mig. Solen skiner och barnen badar, jag känner mig varm på huden men frusen inuti. Så där som det kan bli när man tagit ut sig.

Milen var jobbig idag. Eller om det var vi som sprang den fort. Plötsligt hade vi högsommarvärme och luften stod still. Det var svettigt. Tungt. Tröttsamt.
Vid mördarbacken vädjade jag om gångfart. ?Vi tar den springandes? kontrade vännen och peppade, pushade mig uppför till vi ramlade över kanten. Lyckan över vinsten över backen med stor K blev kortvarig för sen tog krafterna slut.

Sida vid sida släpade vi oss framåt. ?Bara två kilometer kvar?. Nerför backen, över vägen. Sista kilometern var det jag som drog. Det mentala bogserbandet var fastsatt och i tystnad kämpade vi oss framåt. Ända till mål.

Det är något visst med att kämpa tillsammans. Att se varandras trötthet och känna den egna utmattningen speglas, men ändå, dragna av varandras kamp, lyckas fullfölja.

Och känslan nu. Efteråt. Svagheten. Frossan. Träningsvärken. Tröttheten.
Helt underbar!

Onsdag. Mittwoch. Lillördag. Fyra semesterdagar kvar.

Sitter i morgonsol på altanen. Känner hur den riktigt värmer mina kinder. ?Så, du vågade dig fram nu? Släpp molnen och briljera det bästa du kan! Det är för din skull träden offrats. Du kan i alla fall låtsas känna dig hedrad.?

Sippar på min kaffe. Extra stor idag. Måste ju fira mittwoch. Mjukisklädd och mjukgjord av morgonens rutinmässiga yogaflöde. Utan det skulle jag släpa runt på betongblock hela dagen.

Var på trädgårdshandeln igår. Letade kruka åt min nyinflyttade gröngöling. En grön rolig sak som krävde att få följa med oss från Ikea. Jag var således på trädgårdshandeln. Vandrade runt bland deras vindlande gångar och sög i mig av deras vackra miljö. Det är inte alltid vöxterna som kommer åt mig. Mer sammanhanget. Grusgången, den snirkliga stålmöbeln, fågelbadet i betong, de hängande växterna från pergolataket, de små stenstatyerna.

Det är så, så vackert. Jag vill ha så hemma. Men det är där det skär sig. Jag kan ofta se vad skulle vilja skapa för känsla, men sen när jag vill forma det i min hemmiljö. Det blir bara pannkaka. Lite ?vill, men kan inte?. Tråkigt.
I år gjorde jag den stora insatsen i att köpa hem vöxter och plantera åtminstone ett par krukor till altanen. Blev väl fint. Men inget särskilt.

Det är den där känslan. Hur kopierar man en känsla?