I ett hjärta fullt av mörker inget ljus kan lysa upp

I det djupaste av vatten en dag kan aldrig gry

I den svartaste av grottor en sol aldrig kan nå

I den mörkaste av skogar lämnar rädslan aldrig oss

Lämna ditt leende i det mörka hjärtat 

och det lyses upp

Lämna ditt leende i det djupa vattnet 

och dagen gryr igen

Lämna ditt leende i den svarta grottan

och den öppnar sig

Lämna ditt leende i den mörka skogen

och rädslan lämnar oss

Ge världen ditt enkla leende och du kan hjälpa dagen för dem i 

mörkret

djupet

grottan

rädslan

                                                                                KT 09

Jag och väninnan J var iväg på en liten kryssning härom fredagen. Jag kunde behöva en liten äkta höstlovskänsla, efter en vecka av allt annat än ledighetsfeeling. Vi tog en lite finare hytt och njöt i fulla drag av alla sekunder av tystnad. Och pratade däremellan oavbrutet...........Härligt!

Vi åt en riktigt god frukost och sen en buffé som inbjöd till en rejäl valfrihet. Sen hade vi möjlighet att spankulera och titta i godan ro i alla taxfreebutiker, utan tanke på vad alla små hela tiden vill ha och vill ha. (Eller lite kanske.)

Vi kunde i alla fall välja och vraka helt efter eget tycke och smak. Och valde, det gjorde vi..........Godis...........

Hem kom jag med en påse full med sådant som JAG tycker om...........Illa!

Finns det någon värre fälla än ett skåp fullt med gott?!

Inte kom jag hem särskilt utvilad heller. Dansen började inte riktigt förräns vid tolvsnåret och av båten skulle vi vara klockan sex.........Hem kom med andra ord en väldigt trött mamma.

Men jag kan allt säga att jag fyllde på andra energikällor, mitt tålamod har fått sig en rejäl boost!