För 12-15 miljarder år sedan skapade "Big bang" universum.

För 3-4 miljarder år sedan uppstod liv på jorden.

För 210 miljoner år sedan levde dinosaurierna i 145 miljoner år framåt. (145 milj.!)

För 7 miljoner år sedan började vår egen gren av människosläktet utvecklas.

För 2 miljoner år sedan började vi sprida oss över världen.

Om 5-6 miljarder år väntas solen bli en röd pulserande jättestjärna.

Då kommer liv på jorden vara omöjligt, temperaturen blir så hög att oceanerna avdunstar.

Allting som har en början, måste också ha ett slut.........Eller?

Då min mamma var i yngre tonåren opererade hon bort sina tonsiller (halsmandlar), sittandes vaken på en stol. In kommer läkaren med "slaktar"-förkläde och skyddsglasögon och ber henne gapa stort. Sen klipper han sonika bort tonsillerna och hon blir kvar på lasarettet i en veckas tid.

När jag själv tog bort samma sorts mandlar i tioårsåldern, för en sisådär tjugo år sen, blev jag inlagd och nedsövd och kvar i också en vecka. Jag fick äta en massa glass och kunde nog först då jag kom hem äta en ordentlig smörgås, utan kanter dock.

Igår tog min lilla sexåring bort sina tonsiller (ärftligt?) och blev inskriven vid ett-tiden, då hade han inte fått äta något sen klockan sju på morgonen. Han var LITE hungrig! Stackars barn.....

När han fått nålar och prylar placerade och blivit ipumpad en massa lugnande och smärtstillande, körs han upp till operation. Då kommer det två akutfall som ger honom en väntetid på över en timme! Klart att akutfallen ska in före, ingen tvekan om saken, men borde det inte finnas någon planering då det gäller barn? En bokad läkare specifikt för dem, som inte berörs av akutfallen? Han skulle inte ha behövt vänta så länge utanför operationssalen i alla fall.............

Då han var klar fick han vakna upp i lugn och ro innan han togs tillbaka till barnavd. Sen var det dags att ta sig hem, avdelningen stänger klockan halv tio!

Hem nio timmar efter samma typ av operation som jag och min mor fick ligga inne i en vecka för. Med ett undantag, jag och mamma tog bara bort tonsillerna, Sa tog dessutom bort polyperna.

Vi fick hem vår lilla son med ordern att bevaka honom under natten, han fick inte sova ensam.........

En annan sak har hänt med en annan typ av ingrepp.

Då jag var ungefär åtta, nio år skulle jag klippa av bandet under tungan. Jag kunde nämligen inte lipa eller säga R ordentligt. Vi kom in till läkaren som satte mig på en stol och frågade om jag först ville få en spruta som först stacks och sen tog bort det onda. Och därefter klippa av bandet med en sax. Eller ville jag hellre bara ta saxen och klippa och sen va klar? Mitt korta svar löd : "Klipp!"

Det kom väl lite blod och kändes aningen konstigt, men mer var det inte. Vi gick därifrån och idag kan jag rulla på R som bara den.........

Nu för tiden ska barn sövas vid den typen av ingrepp också!

Min väninnas son skulle gå igenom det då han var ganska liten, runt ett och ett halvt tror jag, men hon bad om att få göra det i vaket tillstånd. Men det gick inte för sig. Varför, undrar jag?

En del saker inom vården ska förenklas (till det sämre?) och annat ska vi krångla till (förbättra?)..................