Har ett par söner som tränar judo två dagar i veckan. Och för det mesta stannar jag kvar och tittar på. Det blir en liten stunds avkoppling (!) och sen är det väldigt roligt att se hur gossarna utvecklas. Judo består ju till stor del av brottning och då kan det vara svårt att vara tyst, man vill gärna heja, pusha och ge tips hela tiden. Men så kan man ju inte hålla på, resonerar jag. Jag vill inte ens lägga mig i om någon av killarna gör sig illa, det kan tränaren ta hand om bättre än jag. Han är van vid den sortens skador som följer i judospåren. För det mesta är det ändå till största delen gnäll över ingenting.

Men andra föräldrar har andra åsikter, och det måste väl respekteras.....

En del sitter och hejar ganska mycket och en del har sin egen "undervisning" mitt framför näsan på tränaren. Sitter och säger hur barnet ska göra och greppa då de ska ta fasthållning. Det känns i mina öron lite väl inblandande. Särskilt då de inte själva precis har svart bälte............

Nej, låt tränaren träna! Ett barn måste ju också lära sig ta information från andra vuxna.

Jag blev så glad när jag slog upp "Damernas Värld" här på förmiddagen. Min favorittidning i övrigt.

Blicken föll snabbt på ett par supersnygga jeans i tajt modell med tusen och en lappar på. Nu är modet för trasiga brallor förbi, nu ska alla hålen täckas igen med varsin lapp i omaka färger. Och jag råkar tycka det är så snyggt, så det gjorde mig riktigt glad!

Sen finns det en praktisk tanke med min glädje också. För ett par år sen köpte jag ett par supersnygga jeans som satt som gjutna. Acne, kostade skjortan. Men jag ville unna mig ett par "riktiga" jeans efter alla graviditeter och amningsperioder.

Orsaken till att de var så oerhört sköna och satt så bra var ju naturligtvis alla tvättar de redan gått igenom. De höll ungefär en tvätt i hemmamaskinen...............

Kvitto eller ej, de var inte reklamationsvara. De såldes nämligen med en lapp med information om att de inte skulle hålla lika länge som andra byxor eftersom de var så behandlade.

Och jag har inte riktigt velat använda dem med ett stort hål i skinkhöjd. Känns inte så snyggt........

Men nu ska jag riva sönder några gamla barnjeans och sätta mig och sy!

Lapp på lapp på lapp på lapp.........................

Igår hade vi planeringsmöte kring julklappsinköp. Det gick riktigt bra faktiskt, vi fick ihop en ordentlig lista av helt okej gåvor. Det känns kanon att ha luskat ut vad vi ska ge till var och en, som om vi redan vore klara med inköpen.

Nu är det bara fem veckor kvar till jul, på torsdag i alla fall. Jisses vad det går fort! Min lilla tredje kille har redan gått i sexårs i en termin!

Hur går det för er andra med sökandet efter pausknappen? Ni glömmer inte att meddela mig så fort den hittas? ;)

Jag kan ibland känna en riktig skräck inför tidens frammarsch. Varför går varje år bara fortare och fortare?

Fast när man umgås med äldre en dag inser man att de tycker att det går fruktansvärt långsamt istället. Och det kan ju va till en tröst, att en dag lugnar det ner sig.

Undrar vad man ska hitta på då? När man har all tid i världen.... Usch vad tråkigt1