Jag tycker BO gör enormt bra ifrån sig utrikespolitiskt sett! Som hans tal i Kairo igår. Ödmjukt, fredsinställt och samtidigt väldigt bestämt. Han står för sin åsikt och visar vad USA jobbar för, men med ett vänligt sinne.

Fast sen undrar jag om det finns något han kan göra för att ändra muslimers syn på USA. Deras hat verkar sitta lite djupare än så......

Jag visar lite bilder från vår Parisresa. Mycket nöje!

Jag läste just att det är väldigt olika med diagnostiseringen av barn i olika kommuner och landsting. Jag kan själv säga att jag känner mig väldigt kritisk till alla dessa diagnoser som finns att sätta på barn. Visst görs det enorma tester och samtal, och psykologerna är säkerligen väldigt kompetenta och kunniga. Men eftersom det ändock är så pass abstrakta symtom kan jag känna att det ofta händer att föräldrar nästintill "tjatar" till sig en diagnos. Fast med tanke på att det krävs en diagnos för att skola och myndigheter ska ta sitt ansvar och ge barnet exakt den pedagogik och vård som det behöver, kan jag ju förstå det.

I min drömvärld finns inga diagnoser för barn med lite olika sätt att hantera världen. Varje barn är alldeles unikt och ska bemötas med precis den typ av pedagogik som just det barnet kan ta till sig.

Det spelar inte någon roll i vilken ålder du är eller hur långt du har kommit.

Det enda som betyder något är att du är på väg i rätt riktning i din takt på ditt sätt......

Om en dryg vecka kommer gräsmattan, så nu börjar det bli bråttom att få i ordning allt annat. Just nu har vi ett par stora jordhögar där ute som ska krattas och slätas ut. De har väl blivit välvattnade nu också....

Jag har en förhoppning om att allt annar verkligen ska vara klart när mattan kommer, så är det helt finito sen. Det blir nog en häftig före/efter-effekt med en rullgräsmatta. POW så är det klart liksom!

Jag kom faktiskt iväg till Trosa för ännu en liten shoppingrunda igår. Jag fick tag på en hel del. Nu har alla avslutningsbarnen nya snygga kläder att ta på sig när det är dags. Hoppas det blir varmt väder utan regn....

Så nu har jag fått min shoppingdos för ett tag. Fast det blev ju inget till mig själv förstås. Men jag klarar mig nog ett tag till....

Nu har vi varit med sexårsklassen och spelat brännboll. Det var roligt, fast vädret kunde ju varit bättre. Men jag ska inte klaga, det regnade inte i alla fall. Inte hela tiden....

Det var många år sedan jag höll i ett brännbollsträ. Det kändes lite pinsamt att göra så fruktansvärt dåliga slag. Man vad tusan, det bjuder jag på! Det var inte bara jag som klantade mig...

Imorgon är det dagisavslutning för nästa sexåring. Hoppas det blir ännu lite bättre väder då! De ska stå och sjunga och få avtackningsmedalj och pärmen med alla arbeten. Det blir första sommarlovskänslan....

Nu drar gubben i mig, så det är bäst jag slutar...

Såg på "House" igår kväll. Ett för övrigt suveränt program!

Gårdagens avsnitt bjöd på ett dilemma. En svårt skadad flickvän hölls vid liv genom nerkylning och medvetslöshet. Ett försök att vinna tid för diagnossökning. Diagnos stod äntligen att finna, resultatet var att ingen hjälp gick att ge...

Flickvännen var alltså döende och nu kom dilemmat. Väcka upp för att berätta vad som hänt henne och ta ett sista farväl, eller låta avlida i tysthet från det stadie hon nu befann sig i....

Fruktansvärt svårt anser jag. Visst får den anhörige en sista stund med sin älskade, men den stackars döende får ju endast en kort tids ångest.

Tänk att behöva vakna upp till vetskapen om att du nu kommer dö inom loppet av några minuter. Fy, kan det kännas värre? Eller är det värre för den anhörige? Nej, man varken kan eller ska mäta sorg!

Vad lycklig jag är med en helt frisk och välmående familj!

Det tackar jag för....tack!

Mina älsta gossar är tokiga i Star Wars. Det är inte så många månader kvar tills ettan fyller nio och det är redan beslutat för Star Wars-tema. En tårta som ska se ut som ett lasersvärd eller dödsstjärnan är beställt. Jag tänkte att det borde ju gå att göra två rulltårtor, sätta ihop dem och klä dem med grön marsipan. Fast det måste ju vara ett handtag också, i svart. Men det kan man väl fixa...

Det är roligt med kalas och att hitta på teman med tillhörande tårtor och lekar m.m Vi har gjort tårtor som sett ut som Byggare Bob, Nemo, Sjörövarflagga och massa fler. Det mesta går faktiskt att få till rätt enkelt. Det går ju att göra en stor sockerkaka på en plåt och sen bara skära ut det mönster man vill ha. Och lekar går också att anpassa. Sätta svansen på grisen gjorde vi till sätta kroken på Bärgarn (Cars) t.ex

Att fira barnen är roligt, men vuxna känns nästan lite fånigt. Jag slutade fylla efter tjugo. Förra året fyllde jag trea nolla och kände plötsligt att alla förväntade sig "kalas". Jag fick nästan panik, varför i hela fridens namn ska jag fira detta! Fest i all ära kan jag gärna ställa till med, men inte för att fria en person. Det känns jättedumt...

Men min underbara man bokade en resa för vår lilla familj till Paris i stället. Vi drog dit och bodde i lägenhetshotell med hyrbil. Han lyckades även dra upp oss alla i Eiffeltornet och vi åt korv med senap!! och spankulerade längs floden. Det var jättemysigt!

Det var kul att låta barnen få se Mona-Lisa också. Vi stod där med ett gäng barn och tittade på en världsberömd tavla bakom glas och ram och glas och glas...Och alla andra tittade på oss, pekade och log och räknade....

Det är inte alla treåringar som vet vem Mona-Lisa är!

Sen var vi förstås på Disney Land. Vi och ALLA andra. Men det var maffigt! När man kom igenom alla kassorna och bip-bip-apparater, kom man ut på en gård framför huvudgatan som gick hela vägen fram till slottet. DET slottet! Då kunde jag inte hålla tårarna borta! Det var helt enormt, som en barndröm som går i uppfyllelse. Tyvärr hade jag ingen att dela den upplevelsen med. Det är inget killar förstår......

Idag tog vi oss till "Kyrkis", vi hade lite foton där som skulle hämtas. De hade jag alldeles glömt bort!

vi var dock inte där så länge,vi for till sportaffären till klockan tio. Vi fick rycka i dörren en stund så tidiga var vi... Men nu har jag köpt ett par sådana där slaghandskar och tandskydd för träningen. Vi har ju börjat slåss en del nu, men jag känner mig så fruktansvärt fånig när jag ska stå där hukad med garden uppe. Det är ju liksom inte något som passar ihop med min personlighet precis. Fast jag kan väl sparra istället...

När vi nu ändå var inne i Trosa hann jag ju med en sväng in på "Busfröt", de hade massa söta saker. Jag fick ihop lite grann faktiskt! Min stora kille hittade jag ett par snygga shorts med skjorta till.

Annars tycker jag det är så festliga färger och mönster på deras klädval. En tröja lille D fick hade massa bilar med husvagnar på sig. En sån måste man ju ha när man är husvagnsfamilj!

Nu fick jag blodad tand, kanske jag kunde få till en resa till nästa butik i Trosa imorgon.....