Grillade marshmallows..........Mmmmmmmmmmmmmmm!

Min mage är full som spräckfull ballong.

Det har varit riktigt skönt med en lite svalare dag, regnet gjorde gräsmattan gott. Och mig med.

Solen är nu åter tillbaka och inger hopp inför en härlig soldag imorgon igen.

Nu har vi endast tre veckor kvar i skolan. 

Och det tänker jag med tvehågsenhet på. Det ska bli innerligt skönt med sovmorgon varje dag. Långa dagar helt fria från tider att passa. Öppna för alla tänkbara påhitt och utflykter.

Men jag älskar ju skolan. Jag tycker det är så kul med alla möten och läxor.

Fast nu får vi ju mer tid till att pyssla med våra egna matte och lässtunder m.m

Jag kanske skulle utbilda mig till lärare sen.........

Fast då är det väl inte lika kul längre.

Just nu är det en riktig cirkus runt omkring mig.

Fyraåringen hittade en liten fluga som han höll i ett fast grepp i sin nypa. 

-"Titta en fluga! sa han.

Plötsligt ramlade dock flugan ur hans grepp.

-"Den tappade sitt ben", utbrast han då medans han fortsatte att titta på det enda som fanns kvar av flugan mellan hans små fingrar......

Idag har barnen varit så där tokigt glada. Så där så att man önskar att de kanske skulle vara liiiiiite mindre glada.

Det är ofta så i mitt hus. Skratt och bus så man blir trött.

Oftare att jag blir trött på allt skojande än på allt bråk.

Och så långt är det ju gott!

Tänk att få vakna tidigt en morgon och höra regnet drippa mot fönsterbrädan.

Känna doften av den fuktiga luften och blöta marken.

Dra in andetag som plötsligt känns lätta och fulla av syre.

Det var dagens morgon.....

Att ligga i sängen och höra drippet drar mig alltid tillbaka till min barndomssomrar.

Vi hade en liten svartmålad trästuga på en klippa vid havet i den finska skärgården. Taket var av plåt och förstärkte varje regndroppes duns med tiofallt.

Vi lät dörren från den lilla sovalkoven ut mot havet stå öppen, så att vi kunde ligga där och blicka ut mot det öppna vattnet. Se hur båtarna drog förbi under den regntunga himlen.

Som barn sprang jag utan minsta förbehåll ut vare sig det regnade eller inte.

Och jag kan ännu känna känslan av de blöta klipporna under mina fötter. Eller känslan av dem fuktiga myllan full av stickande barr.

Direkt bakom huset öppnade sig skogen med ett helt skafferi fyllt av blåbär. 

När jag började närma mig skolåldern och få förståelse för vikten av pengar, brukade jag bege mig iväg med en kopp för att plocka den full av dessa värdefulla godsaker. Sen ordnade jag en liten butik längs husväggen, där mormor fick komma och göra sina inköp. Vilket hjälpte till att tömma hennes myntfack.

Ibland räckte det till en glass....

Vår lilla stuga bestod endast av kök, sällskapsrum och sovalkov.

Vi hade inget vatten indraget och ingen el. Hygienutrymmet var ett sött litet utedass där man oftast satt med dörren öppen och en utsikt mot havet.

I början var vi tvungna att ta bilen en liten bit till den närmsta brunnen. Men så småningom ordnades det med en egen borrad brunn med pump.

Kommer ihåg hur jag försökte hjälpa till att pumpa och var tvungen att ta till all kraft och fullkomligt hänga mig i handtaget. 

Jag önskar jag hade möjlighet att ge mina egna barn samma underbara somrar. Med samma låga standard och opretentiösa leverne.