Nu tänkte jag sjunka så lågt att jag plockar fram håven. Jag får så många snälla kommentarer och som bloggare med reklamplats på mammabloggar.se, skulle jag bli så glad om jag fick fler snälla betyg där. Sök mig bara på mammabloggar.se och rösta.... Tack på förhand!

En ung grabb blir brutalt nerslagen i skogen. En stekar-wanna be smyger runt i buskarna omkring. Blodet rinner och livet där med. ----- Jag har myskväll med mannen min..... Äh, fy tusan för vidrigheter! Sitta och leva sig in i en fim av hemskheter. Är det ett nöje det?! Nej, jag vill bli glad och må bra när jag ser på film.

Dagen har gått i plockandets tecken. Väntar febrilt på garderober till de tre små grisarnas rum. Men nu ställde jag resolut in en klädhäst och hängde upp alla deras plagg på. Bara för att äntligen få tomt i den garderob lillplutten ska ha sina kläder i. För nu börjar det krypa i boa-skinnet på mig. Jag plockade fram alla 'dock'kläderna och slängde in dem i maskin. Jisses så smått det är! Tänk att man glömmer bort det inför varje gång. Så nu hänger alla dessa yttepytte-kläderna i torkskåpet. Åh, vad det ska bli mysigt med en liten bebbe till!

Att berätta hur regnet piskar mot rutan börjar kännas aningens löjeväckande...... Inte kan väl vi råka ut för regn konstant i över två veckors tid?! Men jo, det är precis så det är. Regnet piskar mot rutorna......

Våra grannar tycker att vi borde resa iväg igen. Så att de kan få tillbaka solen.

För nu har vi färgat himlen lömskt grå och regnet skapar sjöar i minsta sänkning av markytan. 

Det ger dock underbara färger åt all grönska. Det är vackert att titta ut genom fönstret.

Barnen får spela wii för första gången på evigheter, enligt deras åsikt i alla fall.

Vi var iväg och handlade för en stund sedan, och det kändes så härligt att få komma in i den bekanta orten och se skolan och välkända ansikten.

Jag känner ett uns saknad efter skolan och vardagens rutiner nu. Men det kan väl inte vara så många veckor kvar.

Sommarlov är underbart i kontrast till vardagen. Men den kontrasten börja suddas ut nu. Det är så långa sommarlov vi har. 

Jag skulle kunna tycka att det vore bättre att dela upp året på tre terminer och dela upp sommarlovet på två......

Fast det ansåg jag så klart inte när jag själv var i tioårsåldern.

Men nu blir det som att börja om skolan helt på nytt, när barnen kommer dit åter. Alla har hunnit förändras massor och det känns som om man inte setts på ett år.....

Det kan vara tufft för en del. Att komma in i det hela igen, menar jag.

De nötta lädersandalerna klappar mot de stenbeklädda vindlande gatorna. De tunna benen springer med vindens hastighet förbi alla skitiga träportar i stenhusen. Andetagen är tunga och det toviga håret satt en gång hopsnurrat i en fläta. Nu piskar lösryckta hårtestar det solbrända ansiktet. Då och då slängs vettskrämda blickar över axeln..... Hon vet att hon är jagad. Hon ränner som en förskrämd hare kors och tvärs genom den gamla stadens trånga gränder. Vet hon vart hon är på väg? Hennes raska steg leder henne slutligen mot utkanten av staden, mot foten av berget. Gatorna öppnar sig här mot små trädgårdar omringade av stenmurar av olika höjd. Plötsligt hör hon uppjagade röster bakom sig. De kommer närmare nu. Snart dyker de upp runt husen ovanför backen. Hennes trötta fötter snubblar fram. En bit fram ser hon en dörr i en av de höga trädgårdsmurarna. Hon rusar fram och håller andan medans hon bedjande mot högre makter ger den en knuff. Den glider lätt upp framför henne och hon ramlar in på en mjuk grönskande matta. Med fötterna trycker hon igen den tjocka trädörren. Ihopkurad hör hon sen hur männen under argsinta rop rusar förbi utanför. Långsamt släpper hon ut luften ur lungorna......