En bit ur mitt liv

Alla inlägg den 1 augusti 2010

Av Kattis - 1 augusti 2010 18:02

Grannens häck (buskage) hänger vildvuxet över mitt råa träplank. Lite oborstat och ostyrigt. Vackert om du frågar mig.

Som en punkare som inte vill rätta sig efter normen. Inte vill följa den eleganta strömmen. Utan vill sticka ut hakan lite.


Satt på en vägkrog på resan hemåt häromdagen och fick se en yngling, kan tänka mig runt sjutton, med en tvättäkta sticka-ut-frisyr. Jag kan ju inte låta bli att titta lite extra. Jag var själv lite udda periodvis som tonåring och finner det intressant med individer som lägger krut på att vara tvärs emot.........


Men sen kommer funderingarna kring hur jag skulle reagera om en av mina söta små gossar kom hem och såg ut hur som helst.......Jag har ju ingen rätt att vägra dem klä ut sig efter eget bevåg. Fast jag vet inte om jag skulle finna det kul med en punkare i huset?!


Och då är det ju så klart enbart utstyrseln jag känner illa emot. Personerna som finns bakom är garanterat supertrevliga!


Min äldsta gosse har alltid varit typen som bär tenniströjor, sådana med krage alltså. Gosse nummer två är mer killen i skinnjacka.

Ibland försöker jag skifta lite på det. Köpa tvärtemot mina instinkter.

Men de är ändå som de är och alltid varit.....


Konstigt att två bröder kan bli så olika?!

Vad är det som ger tonåringen lusten för att falla in i något av de "udda" facken? Nu är de väl inte "udda" längre, men ni vet vad jag menar.


Varför blir punkare, gothare, hip hopare, skateare och alla andra, det?

Beror det på uppväxtsområde. Föräldrainkomst. Dåligt föräldraskap (tror inte det, men den misstron finns säkert hos någon). 


Naturligtvis handlar det om vilken grupp man sluter sig till. Men det är ju just det. Varför den gruppen!?


Ja, mina söner är och kommer alltid förbli mina små söta gossar. 

Vare sig de blir punkare, gothare, skateare eller raggare.......

Och säkert kommer de göra mig lika stolt i vilken mundering som helst!

Av Kattis - 1 augusti 2010 11:18

Äldsta gossen fyller tio i dagarna. Och kalasandet känns övergånget.

Men eftersom han är en sådan enstöring vill jag passa på att hjälpa honom med vänskapandet med grabbarna i klassen.

Ordna något som kan roa ett gäng klasskompisar och få honom en skjuss till att få lite fler vänner även utanför skoltiden..........


Att försöka prata med honom själv är nästan lite som att prata med en vägg.

Han ser ut att krypa ut skinnet så fort jag tar upp ämnet kring socialt liv.


Visst kan jag strunta i alltihop och låta honom strunta i allt vad kompisar heter.

Men jag vet ju att han mår bättre när han känner att han har vänner att ringa till en tråkig dag.

Ofta ringer klasskillar till honom och så hittar de på nåt. Jag ser att han har kul. Men sen ringer han aldrig själv upp någon.

Och det resulterar ju i att vännerna också slutar ringa till slut....


Jag vill ju vara en god mor och hjälpa honom i rätt riktning. Men inte curla på något sätt. Det känns inte så lätt.........


Men en kväll med några vänner. Åka lite fyrhjuling. Baka egna pizzor och se någon bra film, som förhoppningsvis inte alla redan sett. Det borde väl uppskattas av killar i elvaårsåldern?!

Och pappa som engagerar sig och hjälper till med pizzabak m.m


Saken är ju den, att även om ett år inte gör någon skillnad, så finns det ändå där. Att min son är ett år yngre än de andra. 

Han säger att det inte märks, men.....



Men hur som helst. Det där med barn och deras kompisar är inte alltid så lätt....

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards