Jag är lite fundersam........

Mina barn är mitt ansvar. Rätt?!

Och de är mitt ansvar dygnet runt. Rätt?!

Om mina barn är långtida problem och störningsmoment under skoltid, är det mitt ansvar att ta mig dit och hjälpa till att hålla dem på jorden. Rätt!?

För mig är det så absolut självklart.

Men naturligtvis inte för alla, har jag ju lärt mig........

Men jag kan inte förstå något annat argument.

Vi hade, i en av grabbarnas tidigare klasser, en strulig gosse som gjorde dagarna aningens besvärliga för samtliga elever i klassen.

Det inte gick att ha pojken i klassrummet, och sittandes i ett annat rum gick inte heller.

Det gick faktiskt inte ens med en assistent som satt bredvid..........

Då var det ju tvunget att modern, i detta fallet, kom och höll honom i handen!

Vad ska skolan annars göra?!

Skicka hem honom?! Jo, faktum var att det gjordes också de sista veckorna innan något lov.

Nu har ju FP kommit med ett förslag att lagstadga kring förälderns ansvar att komma till skolan, då barnet inte kan hantera sin situation där.

Det känns ju knasigt att det ska behöva gå så långt. 

Men om det nu finns någon som inte vill ta hand om sitt barn, då skolan misslyckas, kanske så måste ske.

Jag kan ju tänka mig att barn med speciella behov får en annan typ av hjälp. Och då tas väl saken ur ett annat perspektiv.

Det vet jag inget om......

Men i övrigt måste jag nog hålla med om att mitt barn - mitt ansvar.

Även under skoltid.

Skittråkig bild att titta på. Men jag är sååååå lycklig! Jag har planerat för denna garderob i ett antal år och nu är det viktigaste på plats. Nu ska jag verkligen bita mig hårt i tungan var gång jag är på väg att säga russin om dörrar och täckvägg! Jag tänker låta honom ta den tid han behöver för det. Jag kan åtminstone förvara de tre små grisarnas kläder på ett, i mina ögon, snyggt och prydligt sätt.

Eftersom det är sommar och semester och allt vad det innebär, har jag lyckats gå utan mödravårdsbesök i fem veckor nu. Det känns lite väl långt utan koll på lillskrutten när jag ändå gått så långt som jag gjort.

Så idag trängde jag mig in i grannbyns mvc. Vår egen har semesterstängt.....

Det var skönt att få bekräftat att gossen ligger åt rätt håll ännu. Inte för att någon av mina barn någonsin legat fel, men man vill ju vara säker innan det är för sent att vända. Det är det kanske redan?! 

Men han låg bra och långt ner, precis som han ska.

Hjärtljuden fick jag också mysa till lite......136.

Och så ville hon absolut ta blodtrycket på mig, fast jag sa att det behövs inte.

Det låg på 104/64, lika lågt som vanligt.

Jag tror inte överhuvudtaget på alla tecken folk tittar efter, för att tyda om barnet är en flicka eller pojke. Tror som sagt inte alls!

Men..........nog är det lite lustigt att alla mina graviditeter har sett likadana ut.

Magen har inte synats bakifrån. Sett tjock ut?  - säkert, men magen har inte synts.

Och alla bebisar har haft hjärtljud som legat mellan 135 - 145. Alla!

Sen har själva graviditeten för mig varit lika också.

Jag har vägt in mig med en redan ökad vikt på fyra kilo, exakt 64 kg, varje gång!

Och alltid gått upp, enligt mig tio kilo, och enligt barnmorskan sex kilo.

Men det beror nog mer på vilken person jag är, och inte på att det legat en gosse i min mage varje gång........

Någon annan med funderingar kring detta?

Nu ligger mitt strå till stacken redo att dras upp till garderoben. Jag ska måla golvlisten. Måleri brukar alltid bli mitt jobb.

Kanske beror det på att jag är så fantastiskt bra på målning.....eller på att Rolle tycker det är så gräsligt tråkigt.......och säkert en stor del på att det i alla fall är absolut ofarligt.

Men efter min målning torde det nog vara fritt fram för färdigställandet av inredningen. Lycklig är jag!