Födelsedagspojken bjöd på marängsviss då vi hade underbart trevligt besök i eftermiddags. En stor del av besöket stannade kvar över smaskigt kvällsmål och rejäla skratt och buslekar. Barnen kände i vanlig ordning att denna kväll inte fick ta slut innan ögonlocken föll igen, hur många tandpetare de än försökte hållas uppe med. Enda möjligheten till detta är sleep over..... Så ett barn blev kvar i vår enkla boning, och vår storpojke drog med vännen till dennes residence. Klockan hann dock inte snurra många varv innan telefonen larmar, och låter höra en mycket ledsen liten storkille meddela sin starka önskan om hämtning. Även en stor kan va liten ibland..... Fast, måste man vara liten för att ha hemlängtan?!

Den enes bröd, den andres död...... Det kanske inte är riktigt lika hemskt att låta yngre brodern ärva. I vårt samhälle är det ingen större risk att man behöver gå naken. Att barnen kom tätt var min vilja. De första lyckades komma lite tätare än de övriga, då maken behövde en något längre invänjningsperiod. ; ) Det kan dock ge lite strul i storlekarna, åtminstone för mig som vill ha noggrann ordning och reda med vart plagg på rätt plats. Gosse nummer två och gosse nummer tre har hela tiden delad storkeksgrupp. Den yngre av dem har 122 och den äldre 128. Och de tillhör ju samma storlek. Men som sagt. Ett riktigt fånigt I-landsproblem. Det är ju ingen risk att de behöver gå nakna...