Under den lilla stund min äldsta raring hade på sig att äta frukost och göra sig i ordning, innan det var dags för avfärd till judotävlingen, genomled han hela spektrat av ångest och bedrövelse.

Hela hans långa lilla kropp andades olust inför dagens utmaning.

Efter mycket om och men från hans egen sida, kom han under gårdagen fram till att han nog skulle ansluta sig till de tävlandes skara. Men denna morgon hade den tanken förbytts.....

Jag menade att han måste lära sig att stå fast i ett beslut, fast vid tid för att placera sig i bilen visade han en upp en sådan tråkig inställnig, att maken gav honom en sista chans: antingen stanna hemma, eller ändra attityd och följa med och tävla!

Mycket buttert tog han sig själv i kragen och satte sig i bilen. Till min stora glädje…

Iväg for de. Invägning och grupplacering och slutligen kampdags.

Rasmus gick fram och ställde sig på mattan, mitt emot sin motståndare, bugade och klev in… Och vann! Och vann igen. Och igen!

Grabben drog alla matcherna till seger och tog hem guldet!

Min lilla nervösa, skygga och tillbakadragne gosse lyckades använda sin långsamhet och styrka till att hålla fast och planera sina drag noga.

Det gav honom ett mycket välbehövligt guld!

Och lillebror var inte mycket sämre han.

Han slet sig också till en vinst i första matchen i sin grupp, men klarade inte de andra lika bra.

Fast ett silver fick han ihop!

Inte illa att fara hem med ett guld och ett silver… Stolt mamma!

Lövräfsan skrapar mot gruset.

Trots att vi tog bort tre träd förra året lyckas jag ändå fylla tio säckar med löv enbart från parkeringen! Att dessa växtdelar kan ta sådant stort utrymme.....

Lyckas, glädjande för min egen del, räfsa undan allt löv utanför gräsmattan. Så nu behöver jag inte bekymra mig om att alla löv ska gegga igen bilvägen framför huset.

Ett flickebarn känner stor lycka i att få dra omkring bebis i barnvagn, och går och går för att bebis inte ska vakna. Barnet får nog ihop en redig långpromenad runt vår häck....

Men jag är väldigt tacksam över att kunna arbeta effektivt under en längre period.

Alla löv har nu fallit och trädgrenarna vajar sakta helt nakna i vinden.

Mina, förut så gapande tomma, krukor på farstutrappan har äntligen fått lite upphöjande inneboende. Genast ser allt så mycket mer välkomnande ut, mer välkomnande in.......

Hösten är en väldigt vacker årstid.

Far for med de tre stora judokillarna på tävling på annan ort.

Rasmus gjorde mig väldigt glad då han meddelade att han ville vara med och tävla! Den gossen behöver få lite mer kamplust på alla plan.

Att Pontus skulle vara med igen, trots sitt totala nederlag vid förra tävlingen, fanns det ingen tvekan kring. Den gossen har mer kämpaglöd än vad som krävs....

Även Samuel hängde med. Men endast i form av hejarklack.

Det är inte ofta man vill att barnen ska visa aggressivitet. Men just idag måste de nog plocka fram lite sånt!

Det ska bli så spännande att få höra om deras dag! Hoppas på många bilder.

Rolle for med laddade och tömda kameror, både stillbilds och rörlig.

Om en månad är det inplanerat för den traditionella julfesten på Rolles nya arbetsplats. Där det även är traditionsenligt att ta med sig frun......

Vet inte riktigt vad jag känner inför detta.

Genast drar dumma storleksfunderingar igång. Och klädbekymmer...

Så fånigt. Men en bra peppning då det trampas på cykeln!

Sen är det jobbigt då man inte känner någon och inte heller känner arbetsmiljön. Vad är rätt klädsel? 

Gargongen inom denna byggsektor har jag ju kunna sniffa mig fram till relativt lätt. Mycket snusk och retsamheter. Och gissningsvis en del fylla på diverse sammankomster.

Fast under en julmiddag på fin resturang måste man väl sitta säkert!? ; )

Hmmmm.... Det lär grubblas mer på detta......