Det är svårt att stå emot den underbara doften från nygräddade kanelbullar!

Rasmus har velat baka bullar i flera dagar, men jag har hela tiden sagt nej. Att det känns för stressigt under vardagarna, åtminstone efter det att han kommit hem. Då är det ju matlagning och alla aktiviteter senare på kvällen.

Och bullar tar ju alltid så lång tid.........

Men usch så tråkig jag låter!

Jag som är hemma på heltid måste väl för i all sin dar hinna baka lite bullar!

Det är ju bara att slänga ihop lite mjöl och annat och sen kleta på lite smör kryddor, och sen in i ugnen några sekunder, så är det klart.......

Och egentligen kan du väl baka bullar själv, menade jag och bestämde att, idag får du baka direkt efter skolan.

Sagt och gjort. Så fort gossen kom in genom dörren satte han igång.

Fast nog tog det tid! Jag, med mitt kontrollbehov, var ju smått delaktig så gott som hela tiden. Dock var jag mitt i allt tvungen att laga middag. Och sen fick bullarna vänta en stund extra i sin jäsning medans vi åt mat.

Så nu för typ en halv timme sen är alla färdiggräddade ur ugnen!

Det tog ju med andra ord verkligen hela dan............

I det stora hela gör det väl inget. Inte nu när man har så stora barn att de bakar själva!

Namm namm!

Låg och myste med sängen full av barn, till en saga av Bamse.

Pyjamasarna var på och tänderna borstade. Avslutade sagostunden som sig bör med "Gud som haver", och sen var det nerkrypning i de egna sängarna för de mindre och läxläsning för de äldre.

Simon och Dennis bäddar ner sig med sina tillboxade kuddar och favoriter bland nallar............

Då kommer paniken. Var är "dockan"!!?

Dennis älskade handstickade restgarnsdocka går inte att finna någonstans!

Letar febrilt i minnet. Var sågs den sist och vad har vi gjort idag?

Neeeej!! Vi var till Ica och handlade tidigt imorse efter skolavlämning.

Dockan fick åka liten kundvagn och hjälpa till med alla inköp.

Vid kassan tömdes vagnen på varor och lille Dennis körde iväg den till parkering.

Sen minns jag ingen docka mer............!

S-K-I-T!

Skickar maken med ilexpressfart för att leta reda på den älskade tingesten.

Tyvärr kommer han hem tomhänt...

Lille D blev kärleksfullt tillånad allsköns härligt gosiga nallar av sina underbara bröder, och sömnen fanns lättillgänglig även i denna tråkiga situation.

Själv gick jag hela kvällen och muttrade. Fast övertygad om att den måste ha lämnats i den lilla kundvagnen när den parkerades bakom blommorna på Ica.

Slutligen övergick muttrandet i ren aggression mot de föräldrar som låter sina barn ta borttappade och efterlämnade saker från allmänna platser!

De ska direkt lämnas in till personal på dylika ställen eller läggas upp på iögonfallande plats för återuppfinnande!

Det finns ju dem som faktiskt söker reda på sina borttappade vantar och nallar.

Natten gick tack och lov förträffligt i alla fall........

Till morgonkvisten, efter lämning av stora ljushuvuden, sitter jag på kontoret och knappar. Lille D påminner mig från soffan bredvid att vi måste åka till Ica och hämta dockan. Den kan ju ha hittats efter stängning.....

Sekunden efter tjoar lillemannen högt till och pekar bak dörren. 

-Dockan! 

Slutet gott, allt gott. Dockan upphittad och alla nöjda och glada.

Får väl även be om ursäkt för aggressionen mot den som sig berörs......