Gatlyktans sken silas genom lindens bladverk och utgör en mycket vacker kvällsbild i mörkret utanför. Pappa Rolle var med äldste gossen, Rasmus, i skolan idag. Ett tyvärr inte fullt lika trevligt besök som hos de yngre bröderna. Klassens stökighet visade sig vara snäppet gräsligare än vad både jag och Rolle anade. Tröttsamt att så många barn visar så stor brist på respekt mot vuxna, eller mot andra människor över lag egentligen! Det blev ett långt samtal med rektorn under eftermiddagen. Skönt att känna sig lyssnad till och förstådd. Nu vill vi bara se agerande också........

Barns uppväxt och mognad innehar ett flertal delar vi vuxna helst skulle slippa. Fast även försök att gå emot förälderns tillsägelse och att kraftigt revoltera, ingår nog endast av godo i en fullständigt normal jakt på vuxendomen. Att som förälder vilja tro att ens egna barn står över alla andras, och slipper undan dessa konfliktbeteenden helt, är nog inte helt sunt. Att visa ett barn att det tveklöst hålls på sitt ord i alla lägen. Att det aldrig finns en tvekan kring dess uppförande, att föräldern tar alla andras beteenden som felaktiga, aldrig det egna barnets, ger nog barnet en felaktig uppfattning kring den egna personen. Gissningsvis upplärs detta barn att det kan komma undan med vad som helst. Vilken lögn det än drar till med får det förälderns fullständiga förtroende. Det är skrämmande att via föräldern höra hur barnet absolut aldrig får sysselsätta sig med någon opassande aktivitet, och sen höra barnet kungöra sådan kunskap denne knappast kan ha anförskaffat sig utanför utförd aktivitet! Barn testar och revolterar, det är fullständigt normalt. Även att göra felaktiga val och visa på ett dåligt uppförande ibland. Det är ju då vi föräldrar ska göra vårt jobb, med att guida i rätt riktning. Om vi då vägrar se tokigheterna..... Då kan vi heller inte guida........ Och då undrar jag, om vi över huvudtaget kan göra vårt jobb?!

Rolle håller på att packa ihop spindeln för den sista besöksturen till skolan. Idag är det äldsta gossens, Rasmus, tur. Hela klassen har väntat med spänning. Läraren, som är den enda manliga vi har, likaså. Fredag är det idag, och dags för vårat extrabarn att komma. Det har varit en liten paus nu, så det ska bli så mysigt att äntligen ses igen! Och barnens farmor och farfar ska ta sig tid för ett besök denna helg. Så nu är lugnet slut...... ; )