Somnade lätt och sov djupt och gott hela natten. Så skönt!

Efter helgens resa och känslostorm kände jag ett starkt behov efter en lugn löprunda igår kväll. Vädret var blåsigt, för att inte säga stormigt, och det såg ut att börja vräka ner när som helst. Karaktärsbyggande, med andra ord.
Men jag var vek och tänkte att ut kommer jag inte utan sällskap.

Mannen ville inte med. Odiskutabelt.
Då är det så skönt att ha ett par löpvänner till man kan fråga med! Och oftast är det alltid nån som är redo för att haka på.

Och så även igår. Trots väder och vind. Trots värkande ben. Trots skymning. Ut kom vi.

En lugn sjua förbi mörknande åkrar med betande rådjur och skrämmande syrsor.
Helt perfekt för en god natts sömn.

Köket ute!!
Sista väggen nedriven och plankor funna även där. Med ett litet lustigt ihoplappat fönster på ena sidan. Lappat med grova breda plankor, vilka vi rev ner och tänker ersätta med likadana som resten av väggen.

Nu sitter ju nya köket komplett på plats. Till 99%. Fattas en täcksida bara.

Så nu inleds sakta men säkert byggets fas två.
Ett hörn som inte har plank kommer få det och sen ska allt målas vitt. Tak ska sättas, el dras och golv läggas och målas.

Sen är det väl snart finito.

Sovmorgon. I ett annat liv kanske.

Upp tidigt för att packa iväg lille D som ska tävla idag. Eftersom jag är stationerad för att bygga kök så fick han placeras i en annan ledares bil.
Men det hade mindre betydelse för gossen. Han skulle tävla!

Egentligen var det två gossar som skulle iväg. Men den äldre judokan lät sig stjutsas runt på cykel och fick in hälen i däcket. Vilket gav med sig diverse sår, svullnad och smärtor. Så det blev inget av med tävlandet.
Mindre nöjd gosse då en pokal väntade honom bara han deltog.
Det straffar sig att göra tokigheter!

Pokal får man nämligen vid en viss uppnådd poäng. Och de samlas på hög konstant. Och fås delvis för deltagande och delvis vid eventuell vinst. Så vare sig man vinner eller inte når man ändå upp till pokalnivå till slut.

Lille Dennis har chans att nå sin allra första pokal redan idag, vid hans andra medverkan. Eftersom han vann full pott på samtliga matcher sist.

Men själv ska jag riva/bygga kök.
Suck.

Tacobuffen avdukad och mor och samtliga grabbar mätta.
Skönt att komma hem. Känner hur resan tagit på kropp & själ och hur trött jag faktiskt blivit. Längtar till stund med egen kudde.

Resan gick annars väldigt bra och det var mysigt att få en liten tripp tillsammans med mor min. En liten semester med sorgliga inslag.
Det kändes också bra att kunna vara stöd för henne hela vägen hemifrån, via avsked av hennes gamla mamma och hela vägen hem igen. Att hon bara kunde få flyta med och hantera sorgen utan nervositet över allt runt i kring.

För sorgligt var det.

Ett vackert upplyst kapell.
Mängder med tända ljus och en fin kista i mitten.
Sånger vi vet att hon älskade och människor som älskade henne.

Men vackrast av allt var alla minnen vi sen delade och umgänget släkten emellan.

Att det ibland krävs en begravning för att föra oss samman.

Så glider vi återigen in på svenskt vatten.

Gårdagen var enormt känslofylld.
Fylld med lika delar sorg som glädje.
Att få återse släktingar jag inte träffat på dryga femton år var rätt mäktigt!
Och att få visa upp min familj.

Begravningsceremonin var otroligt vacker och fint arrangerad. Helt efter lilla mormors egenhändigt nedskrivna planering.

Men mysigast med allt var släktträffen

Frukostbuffe är höjden av hotellövernattningar! Eller, hyttövernattningar för den delen.
Äggröra och prinskorv.

Nu en stunds paus innan ombyte och tid att fara till kapellet.

Vilar fötterna en stund.

Nyfiket spanat igenom varje skrymsle av denna enorma båt. Många år sen vi for med den sist och en del förändringar har gjorts.

Passerade förbi klädbutiken då plötsligt en tunika slet tag i mig med våld! Det gick inte att släppa. Var bara att inse faktum, betala och ta med hem. Ett par byxor fick följa med som sällskap.
Sen att båda två insisterade på att göra mig följe tillbegravningen imorgon gjorde inte saken värre.
Alltid trevligt med sällskap.