Plötsligt somnar liten femåring i min famn. Och filmen har inte ens tagit slut.

Vi sitter uppradade i våra biosoffor med sockret flödande i ådrorna. Proppade med glass & marängtårta ovanpå en stadig pizza. Fyller man år så bestämmer man! Så det så!'

Och då somnar man när man vill också.

Blocket kan man lita på!!

Istället för att behöva vänta i två veckor på att Ikea ska leverera köksfläkten de glömde bort, har vi nu fått tag på en exakt likadan, ny och oöppnad som någon ångrat och inte haft möjlighet att returnera på grund av borttappat kvitto. Sånt jädra flyt!
Och den kommer idag!
Tack Blocket.

För övrigt fick jag äntligen en chans att smita ner i gymmet en stund.
Tio dagar sen sist och jag kände mig svagare än nånsin innan jag ens rört vid chinsstång och hantlar.
Men när jag började lyfta mig mot takhöjd och pumpade på med mina chins märkte jag att det fanns kraft!
Döm om min förvåning när jag faktiskt nådde mitt mål 10-10-10!!
Woow!!
Och faktum är att jag ökade antalet repitioner över hela passet med 23 stycken! Det är inte så illa.

De senaste passen har jag faktiskt kännt hur jag på nåt sätt blivit svagare och svagare. Som om orken sipprat ur mig. Det var kanske en redig viloperiod jag behövde?

Så nästa gång jag känner att det går lite väl långt mellan passen ska jag tänka att det är bra, det är en laddningspaus.

För fem år sen satt jag med ett underverk i mina armar. Med tårar trillandes nedför mina kinder vällde mitt hjärta över av kärlek.
Tårar av både lycka och sorg. Lycka över att ha fått denna gåva, detta lilla mirakel att få en älskad gosse i min famn. Men gömd i glädjen fanns även ett uns av sorg, sorg över att jag aldrig mer skulle få vara med om det fantastiska i att föda fram ett barn. Att få ge liv.

4 september 2010 08:37
'Ser dagen vakna utanför fönstret.
Solen speglar sig i byggnaden mittemot och skapar skarpa ljussken i dess glasrutor. Ser över tall och björktopparna, de viskar att det vankas en underbar dag idag.
I min famn vilar en nyfödd med hy så sammetslen. Ögon kloka och mörka, bärandes på livets hemlighet.
Min skatt kommer vaktas av många. Älskas och prisas av fler.
En son som skänker oss lycka och stolthet redan innan livet grytt.'

Härmed graderar jag mig själv till första dan, svart, i montering av lådor!
För nu kan jag det med förbundna ögon och bakochfram.

Efter att ha jobbat med köket, två personer, till tiotiden varje kväll hela veckan börjar det nu närmas sig ett färdigställande. Av själva köksskåp med vitvaror och tillbehör vill säga.
Härligt att kunna se att det börjar se ut som det ska.

Sitter äntligen med en kopp te i soffan efter att dessutom ha trasslat med papper och snören för att tejpa igen femåringens presenter till morgondagen.
För mitt i alltihopa, mitt i vad vi än gör, fyller ju alltid minst en gosse år. Och tur är väl det så man får lite tårta!

Så imorgon är det minsta pojken som blir fem år stor.
Och då får vi ju lov slänga ihop ett kalas på lördag också.
Mitt i villervallan.

Nej, men vet ni vad!
Nu har jag skruvat klart. För ett tag.

I ena änden av köket är det gamla köket och i andra änden, det nya.
Mycket kök.

Alla högar med kartonger med skåp och lådor i är nu flyttade till högar med kartonger - tomma.
Jag som brukar tycka det är besvärligt med traven av tomma pizzakartonger. Detta är ju en helt ny dimension.

Lunch närmar sig och eftersom min kokplatta inte ville vara med längre igår, tycks pajat, blir detta med matlagning än värre.

Så traven med kartonger blir väl påfylld vad det lider. Med pizzadito.

Vaknade utsövd och pigg denna morgon som omväxling.

Med fötterna på gossens tripptrapp-stol avnjuter jag dagens första kopp. På andra sidan det stora köksbordet av svartek sitter två små grodor och spelar legospel. De kväker ikapp. Inte kan de vara tysta många sekunder.
Men det är som det ska.

Mannen tog en trave lådor och for till jobbet för att såga dem itu. Han ska sätta ihop köpmansdisken. På sitt eget sätt med lådor från Ikea.
Spännande!
Att se hur han får ihop det...

Själv planerar jag att smacka ihop lådor på löpande band och försöka köra iväg en hel del kartonger.

Så. Nu kör vi!

Fick mina gångjärn till min egenhändigt ihopsnickrade förrådsdörr på posten idag.
Jisses vad jag blev imponerad!
De var ju ännu snyggare än jag förväntat mig.

Det kommer bli så jädra bra!

Beskrivningar i travar och en mur av kartonger. Tror jag ska köra iväg med lite skräp imorgon.

Så gott som alla skåp har kommit på plats, till och med ugnen sitter där den ska. Dock ej inkopplad.

Från att ha kännt hur bygget rullat fram i bekväm hastighet känns det nu som att vi trampar fram över tuggummi. Vet inte varför.
Det är hur mycket som helst kvar, fast så mycket blivit gjort.
Bara skåp, luckor, lådor och vitvaror sitter där de ska så rullar det nog på igen.
Sen är det kakel.

Åh, vad jag längtar till kaklet.