Same procedure as last day, dear.

Några sover. Andra har vaknat. På avstånd hör jag bilar nere från stationsvägen.
Solen knuffar sig fram mellan vita moln från en annars så klarblå himmel. Det är vackert väder idag.
Vi som avstod från båtresa i helgen på grund av smhi's rapport om regn, regn, regn.
Man ska inte lyssna på dem. Det är bara fel!

Fel blev det även igår kväll. Satt i soffan redo för fotbollsfinal. Det var nu det gällde! Sverige mot Tyskland.
Bollen sattes i rullning och spelet var igång. Tyckte tjejerna var på bra på bollen, jag kan ju inte det där, men de var inte så taffliga som herrarna i sina första matcher. Som bara gav bort bollen hela tiden.
Nej, det såg bra ut.

Sen gjorde jag det avsevärda misstaget. Tog en kudde. Lade mig snyggt på sidan, hade bra sikt bland mojängerna på bordet. Drog en filt över benen. Bara lite grand tänkte jag...

Femton minuter senare sov jag.
Suck.
Noterade ett mål, ett självmål.
Sen vände jag mig om och gav upp.

Men ett silver är alltid på väg mot ett guld. Så det var bra jobbat!

Lagt de minsta. Och de stora har gått in till sig. Utom trettonåringen. Den enda fotbollsintresserade.

För nu är det snart dags! Och, även om chansen är liten, vore ett guld riktigt kul!

Hela familjen har legat samlade i soffan och skrattat åt Ace Ventura ikväll. Knäppare film finns knappast. Trots att den är på engelska kan de minsta skratta åt idiotin. Och det var bara vid nåt tillfälle vi fick se till att de två minsta blundade. Så det gick att se allihop.
Sånt är kul. Lättare ju äldre de blir naturligtvis.

Familjemys.

Nu mår de bra. Mina kära blommor.

Nyduschade och ompysslade står de nu åter på sina platser runt om på nedervåningen. Några har fått byta plats för att få lite omväxling.
Utom herr Citron. Han är lite grinig av sig. Tycker inte jättemycket om förändringar. Vill ha det som han brukar. Mittenplatsen i köksfönstret, granne med flertalet orkideer.

Han är åtta nu till årtalet. Liten och robust växer han inte så fort. Har inte bråttom helt enkelt.
Storpojken födde upp honom från ett frö taget ur citronskivan i skolans matsal. Fisk på menyn gissar jag.

Han är söt, det är han. Även om han är en surgubbe.

Jag är olydig.

Läser igenom mitt nya träningsprogram grundligt. Ligger raklång i sängen alldeles mör i kroppen och läser noga vad som står skrivet om det nya uppläget jag tagit mig an. Både från Styrkelabbet, där jag hämtar det mesta av min träningsinfo, och från andra som gett sin berättelse om samma program.
Blir lite förvånad när jag ser att det är verkligen ett populärt och rosat upplägg, detta 'Starting Strength' av Mark Rippetoe.

Först ser jag att min löjeväckande reaktion efter första passet är normal. Det ska kännas fånigt enkelt, dumt lätt och avskräckande lite.
Så jag var inte fel ute i mina känslor. Tröstar en aning.

Läser vidare att om träningen inte löper på bra beror det antagligen bland annat på att man ändrat i passet eller lagt till övningar.
Hmm. Busted!
Jo, ok. Jag lade ju till en hel del. Det var tydligen inte alls tänkt. Det var precis det man inte skulle göra.
Tillit skulle man ha. Det hade jag ju sa jag, men inte tillräckligt tydligen.

Det som sen var en stor anledning till felande var att man inte såg till att få en riktigt vilodag före nästa pass.
Busted! Igen.
Vilodagar har jag svårt för. Fast på sistonde har de kommit rätt tätt i alla fall. Jag har ju inte haft en chans riktigt.
Men nu då. Med en kropp helt slut från gårdagens judo och med armar jag knappt orkar lyfta. Då får jag alltså inte köra gympasset idag, utan ska vila idag och köra imorgon? Eller får och får, bör är väl ett bättre uttryck.
Jag är väl inte den som inte kan se förståndet i det hela. Men ändå.

Ok. Vilodag idag.
Promenad är väl ok? Lätt jogg? Yoga kan man alltid göra! Kan nog sitta bra idag också.

Smyger i soffan med mitt lyx. Mitt lördagsgodis mittiveckan. Jag är vuxen. Unnar mig när jag vill.

Judopasset ikväll fick mig totalt plattfälld. Som en blöt pannkaka låg jag till slut utfläkt på mattan. Hade jobbat som en iller på att försöka strypa min drygt hundra kilo motståndare. Men, trots mina förhållandevis smala armar lyckades jag inte få det att sitta ordentligt. Han lyckades hålla mig stången.
Fast jag fick försöka och det tackar jag för.
Sen fick jag ligga raklång på rygg och andas några minuter för att kunna komma upp på benen igen.

Så lite lyx tar jag mig nu. I smyg. I mörkret.

[Bild]

Sitter återigen på min kära altan.
Med knäckebröd och kaffe. Dagens lunch.

Baksidan med att köpa massa nya kläder till alla barn vid ett tillfälle är ju att det blir en jäkla massa tvätt.
Det är lite skillnad på var man köper sina kläder, men som regel innehåller de ju mängder med konserveringsmedel. Det är det som ofta luktar väldigt starkt.
Det krävs ju eftersom kläderna ofta transporteras långa sträckor från utlandet och står längre tider på tullförvaring och dylikt.
Men det kan vara otroligt irriterande för huden. Så för att ta det säkra för det osäkra tvättar jag alltid alla nya plagg före användning. Kalsingar och t-shirts absolut, strumpor mindre viktigt.

Så det var ett berg i klass med Kebnekaise som stoltserade i tvättstugan på onsdag morgon. Krävdes klätterutrustning för att komma förbi och fram till själva tvättmaskinen.
Men nu så. Ett dygn senare har jag kapat det på minst hälften.

Fast det är ju lite otacksamt detta med tvätt. För det finns ju aldrig nån känsla av avklarat jobb eller färdigställt arbete. Det fylls ju konstant på hela tiden.
Men jag tänker att om jag fick undan tre maskiner igår och lyckas trycka igenom tre maskiner även idag, så borde det vara lite tommare imorgon.

Eller så skaffar jag helt sonika klätterutrustning och börjar ta betalt. Vi har inte så många klättringsalternativ här i närheten. Så det kan ju bli en höjdare.

Visste ni att träd kan sjunga?

Sitter just nu och lyssnar till morgonens operett, kallad 'första hösten', framförd av Baksidans Alla Växter och dirigerad av Vinden. Otroligt vackert!

Björken med sin rasslande ton som liksom vill överröstar allt. Tar varje tillfälle i akt för ett solo. Aspen som står längst bak får inte mycket utrymme men har ändå ett kraftigare och dovare läge. Förhöjer utan större kraft.
Barrväxterna, från den stora, glesa granen på vänsterkanten till de överväxta tujorna på andra sidan, raspar till när det behövs, framför allt vid crescendo. Och mitt ibland allt annat löper klättervildvinet, som en sammanbindande enhet ligger det som ett mjukt band om hela ensamblen.

Nu tar de i! Vinden kastar med armarna och björken slänger med både röst och sitt blonda hårsvall, straxt faller de övriga in. Asken låter sin ton vara det som rinner ut som avslut.
Dov. Tyst. Stilla. Vispande med krongrenarna.

Lyssna.
Träd kan sjunga.