Vi pratar om... allt. Allt och lite till. Vi vandrar längs ån och förbi forsen med alla änder. Vi tar en kvällspromenad. Jag och sonen.
Vi har ingått ett avtal. Ett löfte. Med varandra. Så vi är lite mer bundis just nu. Vi har godislöfte. Till att börja med Juli ut. Jag vill inte ta ut svängarna så kraftigt att vi stupar i diket direkt. Men om vi grejar en månad så kan vi ta det därifrån sen.
Varför? Ibland måste man dra lite i bromsen vad gäller kalori/sockerintaget. Och det är ju bättre att göra det innan det blir ett problem. För jag vill inte påstå att sonen är tjock. Absolut inte! Men han äter för mycket godis och rör sig för lite.
Och då kör vi ett godislöfte, han och jag. Som en liten bundisgrej.

Så nu ska vi fixa lördagsgodis.

Sitter i hammocken och lyssnar till regnets droppande mot altanens plasttak. Dricker varmt citronvatten och lyssnar. På långt avstånd hör jag en motorcykels arga framfart. En duva ropar från björken.
Huset sover. Som vanligt när jag går upp. Två små söta grisar rullade snabbt över till mammas kudde så fort den blev ledig. Nu ligger de ihopkurade tätt intill varandra och sover sött.

Det är svalt. Det är skönt. Jag andas djupa regndoftande andetag. Njuter.
En vecka har passerat av semestern. Storpojken har en arbetsdag kvar. Sen ett par veckors semester.
Tänk att min gosse tagit studenten och börjat jobba!
Studenten var helt perfekt. Så underbart vacker dag. Strålande sol och vilt lyckliga studenter. En helt perfekt dag.
Att gossen inte är arton och inte fått vara med på studentfesterna tycks inte ha plågat honom. Inte nämnvärt i alla fall.
En tjusig skolmiddag var han med på. På slottet. Det serverades alkohol. Hans namnlapp vid bordet hade ett rött kryss. Festen skulle pågå framåt småtimmarna. Jag var beredd på nattkörning.
Klockan tio ringde han. ?Kom och hämta mig?
Det var inte så kul längre. När alla var fulla. Klasskamrater som lärare.
Det är bra att han sett hur det ser ut från den nyktra sidan.

Nu väntar besked om lumpen. Min son har blivit stor.