Sitter på soldäck i svalkande skugga. Måsarna skriar ovanför och på avstånd ser jag stadens eget ?Pariserhjul? sakta gå sitt varv.
För några timmar sedan satt jag själv däri. Det var jag och ett tjog ungar i olika åldrar. Vi tog två vagnar och vinkade åt varandra där vi turades om att vara högst. De vuxna satt i skuggan på trygg mark.

Sen har vi vandrat. 12000 steg kan jag snabbt konstatera från klockan på armen. Vi har vandrat oss trötta och överhettade. Genom saluhall och salutorg. Genom köpcentrum och varuhus.
Till slut föll vi ihop inne på pizzahut. Vräkte i oss ny energi och orkade släpa oss ombord igen.

Att virra omkring ihop med en hel skock människor är... annorlunda. Inte på nåt dåligt sätt. Nej. Bara speciellt. Det krävs liksom känselspröt och tankegångar åt alla håll och riktningar.
Men vi sydde ihop det rätt bra. Alla fick det de ville. Allt från nya skor till apotek och Fazerbesök.
Jag fick ett par nya solglasögon. Så jag är nöjd.
Fast. De hade jag ju redan köpt på båten.