Jag är lite fundersam........

Mina barn är mitt ansvar. Rätt?!

Och de är mitt ansvar dygnet runt. Rätt?!

Om mina barn är långtida problem och störningsmoment under skoltid, är det mitt ansvar att ta mig dit och hjälpa till att hålla dem på jorden. Rätt!?

För mig är det så absolut självklart.

Men naturligtvis inte för alla, har jag ju lärt mig........

Men jag kan inte förstå något annat argument.

Vi hade, i en av grabbarnas tidigare klasser, en strulig gosse som gjorde dagarna aningens besvärliga för samtliga elever i klassen.

Det inte gick att ha pojken i klassrummet, och sittandes i ett annat rum gick inte heller.

Det gick faktiskt inte ens med en assistent som satt bredvid..........

Då var det ju tvunget att modern, i detta fallet, kom och höll honom i handen!

Vad ska skolan annars göra?!

Skicka hem honom?! Jo, faktum var att det gjordes också de sista veckorna innan något lov.

Nu har ju FP kommit med ett förslag att lagstadga kring förälderns ansvar att komma till skolan, då barnet inte kan hantera sin situation där.

Det känns ju knasigt att det ska behöva gå så långt. 

Men om det nu finns någon som inte vill ta hand om sitt barn, då skolan misslyckas, kanske så måste ske.

Jag kan ju tänka mig att barn med speciella behov får en annan typ av hjälp. Och då tas väl saken ur ett annat perspektiv.

Det vet jag inget om......

Men i övrigt måste jag nog hålla med om att mitt barn - mitt ansvar.

Även under skoltid.

 

angelica

11 augusti 2010 21:40

Hej! Bra inlägg måste jag säga :).

Jag tror att det skulle behövas (i vissa fall) distans möjligheter även för yngre barn. Jag hade mer än gärna varit hemma och pluggat i mitt trygga hem, och gått till skolan kanske en dag i veckan för att få nya uppgifter och hjälp med förklaringar och liknande :) Du får gärna skirva vad du tycker om det :)

http://makedreams.bloggplatsen.se

 

Vardagsmamman Mia

12 augusti 2010 02:10

Håller med dej till största delen... Men tyvärr är det också så att väldigt ofta är en förälder orsaken till att ett barn mår dåligt.. ska denne då följa med till skolan så kan det bli ännu tuffare för barnet hemma.. Dessutom om det är ett "svårt" fall, som inebär mycket frånvaro för föräldern, då ökar risken att få sparken från sitt jobb.. Vad händer då med barnet..?? blir troligtvis ännu värre..

Så jag tror på att först ha många samtal med barnet, vid flera tillfällen ooch olika människor tex, kurator, skolsköterska, när jag var liten hade vi far och mor föräldrar i skolan frivilligt.., elevservice med 4 olika sorters personligheter.. barnen fastnar ju alltid för någon och vågar prata.. Om man är övertygad från skolans sida att det inte är pga föräldrarna barnet mår dåligt så är det självklart tycker jag att föräldrarna ska bli tvingade till skolan.

hoppas allt är bra med dej och familjen.. här har sommaren kommit tillbaka lite grann, skönt..

Kram Mia

http://www.vardagsfamiljen.blogspot.com

 

Katarina

12 augusti 2010 09:44

Mia, håller nog med dig kring dina tankar.
Att en förälder kallas in till skolan kan ju inte vara något annat än en korttidslösning. I ett akut skede då skolan varken vet ut eller in....

Och precis som du tror jag också att det ofta kan vara problem hemma som skapar barnens oro och stökighet.

Där hamnar man ju i ett problem, för skolan får ju inte göra något alls så länge föräldern inte tillåter det.
De får inte låta barnet gå till en liten klass några timmar om dagen och de kan inte låta psykolog följa barnet för att kunna söka tecken på möjlig diagnos.....

Och de flesta åtgärder skolan kan bidra med för barn med lite större behov, kräver ju i sin tur en redan fastställd diagnos.

Vilket leder oss in på den frågan.
Varför måste ett barn ha en diagnos för att kunna få särskild hjälp?!

Kan det inte räcka med bevis i form av oro och stökighet?

http://endastgossar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...