Ett högljutt råmande låter sig trängas ut genom de tjocka ladugårdsdörrarna.

Han tar med ett vant, fast grepp tag om det nötta trähandtaget och rycker bestämt upp dörren in till tjejerna, som han kallar dem. 

Sen kliver han rakt in i den välbekanta väggen av latrinlukt och möts genast av ett tjugotal stora kloka ögonpar som välkomnar sin omvårdare.

Juvren väger tungt så här på morgonen. Att få tömmas på mjölk är en njutning för tjejerna i båsen.

Wilhelm, har bara mjölkningen kvar innan han är färdig med morgonens uppgifter.

Husbonden har redan lämnat honom för att få sig ett morgonmål, innan det börjar bli dags för turen till marknaden. De hoppas där på att få ihop en bra slant för alla sina kaniner, som har förökat sig så bra den här sommaren. Och fina, rena jämnfärgade pälsar har de också. De borde gå iväg bra!

Själv får han med sig en matpåse att inta på vägen.

Han bär med sig pallen under armen och den stora trähinken i handen.

Sen börjar den långa mjölkningsstunden, systematiskt bearbetande av juver för juver, medan tankarna löper fritt.

Han ser hur solen gör sitt bästa för att pressa sig igenom den tjocka smutsen på ladugårdens små fönster. En spindel arbetar frenetiskt med sitt nät medan flugorna retsamt surrar i mängder runt honom, som om de medvetet flyger så nära som möjligt utan att fastna.

Minnen från barndomens retsamma språngmarscher runt föräldragårdens tupp kommer över honom. Tuppen som till slut blivit alldeles galet ilsken och sen aldrig gick att komma nära. Den fick sluta sina aggressiva dagar som en rätt på middagsbordet ett vacker söndag i April.

Och far i huset att blivit lika arg som tuppen, och lyckats få hela barnaskaran att otvivelaktigt hålla sig undan bråk med de kommande tupparna.

Han mindes sin yngste bror som gått ner sig i dyngstan utanför ladugården. Och närapå mist livet, innan han själv i sista stund hade sett en planka som kunde slängas över gödselhögen, och slutligen rädda brodern från den vidrigaste drunkningsolycka man kunde tänka sig.......

De hade varit sju syskon, varav två små dött innan ett års ålder.

Han var äldst av tre bröder och två systrar.

Båda systrarna var bortgifta till välartade män och levde ett till synes gott liv i en annan del av landet.

En bror hade lyckats göra så bra ifrån sig i den lilla byskolan att han fått möjlighet att studera akademiskt uppe i Stockholm. Han läste ämnen inom medicin och skulle förmodligen vara färdigutbildad läkare om tre år.

Den yngste brodern hade fått lotten att stanna kvar på gården för att hjälpa föräldrarna. Det blev också han som skulle komma att ta över gården inom sinom tid.

Wilhelm hade varit hos familjen Björnhult i snart fem år och trivdes mycket bra. Han bodde i drängstugan och hade ett gott förhållande till både husbonden och moran. De var vänliga själar.

Han fick, förutom hela sitt uppehälle på gården, en bra slant varje månad. Det var med hjälp av den han hoppades på att tjäna ihop till en egen liten gård en vacker dag. 

Men det skulle säkerligen komma att ta sin lilla tid.....

 

Anne

25 augusti 2010 14:32

Underbar läsning!!!

Kattis

25 augusti 2010 18:47

Tack söta du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...