Låg och myste med sängen full av barn, till en saga av Bamse.

Pyjamasarna var på och tänderna borstade. Avslutade sagostunden som sig bör med "Gud som haver", och sen var det nerkrypning i de egna sängarna för de mindre och läxläsning för de äldre.

Simon och Dennis bäddar ner sig med sina tillboxade kuddar och favoriter bland nallar............

Då kommer paniken. Var är "dockan"!!?

Dennis älskade handstickade restgarnsdocka går inte att finna någonstans!

Letar febrilt i minnet. Var sågs den sist och vad har vi gjort idag?

Neeeej!! Vi var till Ica och handlade tidigt imorse efter skolavlämning.

Dockan fick åka liten kundvagn och hjälpa till med alla inköp.

Vid kassan tömdes vagnen på varor och lille Dennis körde iväg den till parkering.

Sen minns jag ingen docka mer............!

S-K-I-T!

Skickar maken med ilexpressfart för att leta reda på den älskade tingesten.

Tyvärr kommer han hem tomhänt...

Lille D blev kärleksfullt tillånad allsköns härligt gosiga nallar av sina underbara bröder, och sömnen fanns lättillgänglig även i denna tråkiga situation.

Själv gick jag hela kvällen och muttrade. Fast övertygad om att den måste ha lämnats i den lilla kundvagnen när den parkerades bakom blommorna på Ica.

Slutligen övergick muttrandet i ren aggression mot de föräldrar som låter sina barn ta borttappade och efterlämnade saker från allmänna platser!

De ska direkt lämnas in till personal på dylika ställen eller läggas upp på iögonfallande plats för återuppfinnande!

Det finns ju dem som faktiskt söker reda på sina borttappade vantar och nallar.

Natten gick tack och lov förträffligt i alla fall........

Till morgonkvisten, efter lämning av stora ljushuvuden, sitter jag på kontoret och knappar. Lille D påminner mig från soffan bredvid att vi måste åka till Ica och hämta dockan. Den kan ju ha hittats efter stängning.....

Sekunden efter tjoar lillemannen högt till och pekar bak dörren. 

-Dockan! 

Slutet gott, allt gott. Dockan upphittad och alla nöjda och glada.

Får väl även be om ursäkt för aggressionen mot den som sig berörs......

 

flerbarnsliv

21 oktober 2010 09:34

Härligt att dockan kom till rätta ;))
Vet ju hur kär en enkel sak kan vara för ett barn.
Kramiz

http://flerbarnslivet.blogspot.com

 

Elina

21 oktober 2010 11:20

Men vilken tur att dockan hittades! Vår dotter tappade en gång en mjukisapa på bildäck ombord på en stor färja. Jag skickade genast mail och frågade om personalen möjligen hade sett apan, men fick aldrig ens ett svar. Nu var det så att det var mest jag som mamma som sörjde apan, jag föreställde mig att den blivit påtrampad, överkörd där i bildäckssmutsen... :( Dottern märkte knappt att den var borta. Men jag efterlyste ändå en likadan apa i lokaltidningens köp-och-sälj-marknad, och fick tag på en! Efter att ha smugglat hem den väntade jag spänt på om dottern skulle märka någon skillnad, och visst sade hon att apan är så blank i pälsen - men att det är en annan apa har hon aldrig fått veta.

Kattis

21 oktober 2010 13:54

Åh, vilken söt historia!
Kan nog så här i efterhand känna igen mig i det där med att mamma sörjer mest. Han klarade ju sig bevisligen rätt bra ändå. Men när han ofta står och kramar dockan kärleksfullt
och så ömt säger 'jag älskar dig', så tycker
man ju att bandet dem emellan verkar relativt
starkt ; ).
Då vill jag inte att de ska behöva skiljas åt....

Skönt att dottern fick 'sin' apa tillbaka!
Ha en bra dag. : )

 

riesling

21 oktober 2010 17:53

*sitter och blinkar frenetiskt för att det inte ska synas att jag nästan gråter*
Men åhhhhh, vilka rara historier. Och med lyckliga slut och allt ...
*frääääs*

http://riesling.bloggplatsen.se

 

Stina

21 oktober 2010 18:48

Vilket drama! Jag har en nalle som har varit med överallt. Får fortfarande ont i magen när jag tänker på att jag glömde honom ibland. Han kom alltid tillrätta och bor nu tryggt i mitt natttygsbord!

Kattis

21 oktober 2010 18:55

Sin barndomsnalle vill man ju spara! Så det var skönt att den är med oss igen : )

 

Filozophie

21 oktober 2010 20:19

Men Katarina.
Som den fantastiska mamma jag tror att du är måste du väl ändå berättat för dina barn att även dockor och gosedjur åker på semester ibland. Detta har hänt både en och två gånger här men när man förklarat att dockan/gosen nog bara tagit lite semester blir det lite lugnare och man har köpt sig en frist på några dagar för att leta reda på en ersättare. Ett litet tips är att skriva telenummer på en liten lapp och sy fast, detta har räddat oss ett antal gånger. Kramen och hälsa dockan:D

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

Kattis

22 oktober 2010 11:19

Jaha, okej! Då ska jag komma ihåg det till nästa gång ; ) Semester vill jag också ha idag, känner jag......
Kram och ha en härlig dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...