Ett litet rum att ställa stor säng i. En rejäl och redig garderobsvägg att fylla med alla kläder. Ett litet bord för kvällens läsning och en krok att hänga vaggan på.

Mer behövs inte.

Men det lilla rummet ska ju ändå ha en färg. En släng med penseln/rollern på väggarna.

Sängen ska vara den samma, med mörkbrun trägavel a´la ladugårdsdörr.

Garderoberna kan vara lite utbrytande kanske? Och väggarna i vaniljvitt....

Hur ska då garderoberna se ut?

I plank! Stående plank! Som ett staket!

Ja, där satt den! Nu får jag börja skissa.........

Det blev ingen promenad till skolan idag. Det blev en kortis efter avlämning istället. 

Kallt som attan. Att det inte blir varmare snart!

Tog dagens första kaffe när väl det som måste fixas var fixat. (Disk, tvätt, avtorkning, dammsugning)

Tack vare Samuels julklapp fick jag en massa smaskig skummjölk på toppen av koppen. Smaskigt tycker även lille D att skummet e (Rimm rimm rimm ;-)

Han skrapar gladeligen ur den sista skvätten.....

Med gosse nummer fem förstod jag äntligen tjusningen med bärsjalar. 

Dock kändes det då som att en ringsjal var fullt tillräcklig.Men faktiskt blir det ganska tungt med barnet på höften hela tiden och Elvis sitter inte riktigt lika nöjd och stilla som Dennis gjorde. Han ska vrida sig runt och flaxa med armarna hela tiden. Och då blir ringsjalen lite instabil i min mening.

Så nu har jag äntligen köpt mig en "riktig" sjal, en lång i trikå.

Den kom med posten igår och vi provade den under kvällen.

Underbar! Plutten satt som en smäck, kunde inte annat, och den var skön och löft gossen bra utan att belasta nämnvärt.

Med den får jag förmodligen dessutom bägge händerna mer fria. Sitter han i ringsjalen på höften är han ju "i vägen" för den armen.

Som jag anade i morse är himlen nu klarblå med en klart lysande sol. Riktigt härligt väder! Det är väl därför det är så kallt också gissar jag.......

Får se om vi vågar oss ut på en längre sväng i eftermiddag kanske.

Ha det gott!

Skogen vid horisonten lurar på brand. Det är solen som varslar om uppstigning. Himmelen ovanför går från ljusaste till djupaste blått. Ska man tro på att det kommer bli en strålande vacker senvinterdag? Kanske dags att fixa gardinerna… Fast mitt fokus bör nog ligga i att tömma kontoret. Där ska vi täppa till ett dörrhål och bygga för en hel vägg med garderober. Detta fixas i helgen hoppas jag. Maken däremot har siktet inställt på mc-mässa och bio! Får väl se hur det blir med den saken. ;-)

Tystnaden är total. Så där så det sjunger bakom pannbenet. Bilturen hem från kyrkis är en utmärkt insomningsmetod för de små. Båda sover nu gott, trots att jag helst skulle se den äldre av dem vaken. Lille D, som snart fyller tre, är en underbar liten ara. Pratar konstant och hela tiden. Ibland får jag faktiskt be honom vara tyst. Jag har på sistone förstått att jag har ett stort tankebehov. Måste få gå igenom mycket i skallen. Strukturerar till och med mina tankar och provar dem i olika fraser. Knäppt så det räcker! Men en stunds tystnad är värt sin tid i guld med jämna mellanrum…

Morgonpromenaden tog mellan snöflingorna. Känns som att jag är mätt på detta vinterväder nu. Härligt att vädret och årstiden stämmer överens, för många vintrar har ju till större delen bestått av höstväder. Men längtan efter våren börjar så smått knarra inombords. Ser på bilder från förra året och njuter. Snart är vi nog där igen.

Tung i kroppen. Som om musklerna vore av bly. Trött. Och svag. Hur ska jag lyckas manövrera denna tunga kropp? Vaknar av mobilens larmklocka. En hiskelig signal som snabbt måste stängas av. Fort sätter jag mig upp för att få tag i åbäket. Samtidigt greppar jag tag i viljan. Järnviljan. Den som måste hållas hårt i om jag ska lyckas besegra tröttheten. Och mörkret. Mörkret som gör täcket så tungt. Knappt att det är möjligt att dra undan det. Allt är mörkrets fel. Mörkret lurar alla sinnen att det är natt. Vill bli pigg igen. Vill ha tillbaka ljuset.…

Gossmor har gjort det igen!

Testat recept och utgått från den smaskigt läckra bilden.

Indisk saffransgryta.....

I min smak var allt utom köttet okej. Rätt så i alla fall. Om man hade mycket yoghurt på. (Yoghurt med gryta)

De flesta gossar åt utan större bryderier. De är liksom vana.

Påpekade att köttet inte var gott, vilket jag höll fullständigt med om. Det skulle nog behövt puttra i två timmar (år) till för att bli något mer lättuggat.

Simon åt minimalt, som vanligt, och jag bad honom ta ett par tuggor ris innan han fick lov att ta en knäckemacka.

Och det gjorde han.......bara för att sekunden senare lägga tillbaka maten på tallriken igen.

Färdigtuggad och ihopmixad med diverse magsafter, blääää!

Han lyckades hålla sig på tallriken åtminstone. Tackar!

Det fick bli en knäcke istället.