En bit ur mitt liv

Alla inlägg under januari 2011

Av Kattis - 16 januari 2011 09:56

Jisses vad klockan runnit iväg! Och här ligger jag och sover. Nu är det hög tid för lite morgondans till äggröran, morgonens sång-för-livet till kaffet och en drös morgonkramar till alla barn. Jag är lycklig idag…

Av Kattis - 15 januari 2011 21:48

Ett inre i kaos........

En vilja, en önskan, en förhoppning om en idoliserad drömbild.

En förutfattad mening om hur det borde vara ges allt som oftast en käftsmäll av verkligheten.

När tron går i kras gör det ont.


Att delar av livet inte är precis som man vill. Som man vill att det måste vara....

Knepigt.

På bordet lägger jag min vision. Perfektheten inramad i guld.

Intill placerar jag det jag fått. Den oslipade sanningen. Orubbarheten personifierad.


Somliga kan, vill och klarar att skilja dessa åt. Det är så man bör och måste göra.

Ta det man får och begrava drömmen. 

Vara nöjd över det lilla och tacksam för de goda stunderna som ges till skänks. Ta ett steg tillbaka och släppa alla krav. Låta andra sidan styra och hålla sig passivt mottagande........


Det är inte helt lätt. Ilskan kan vara för stor. Känslan av att bli trampad på är allt annat än lätthanterlig.

Är det värt det kan man fundera. 

Ibland kanske det är lättare att bara bryta. Släppa taget och stänga dörren.

Att sörja det som aldrig var för att sedan komma över. Istället för att bli besviken gång på gång.


Livet ger oss inte samma spelregler.

Inte heller delar det ut gratis bruksanvisningar.


Livet är något vi alla får lära oss leva under spelets gång.....


Av Kattis - 15 januari 2011 13:31

Nästan så taket löft, så hög kändes ljudnivån uppe i kyrkans samlingslokal under dagens julgransplundring. Jag satt med de barn jag fick med mig, Samuel 7, Dennis 2 och lille Elvis 4 mån. Och att ens lyckas tolka deras små ord från platserna alldeles bredvid mig var svårt. Men det tyder förmodligen på att människor hade trevligt. Fast för mig känns det mer jobbigt… Men det ger i alla fall en lite rolig stund med dans runt granen, fiskedamm och så klart fika. Pappsen tog den lediga dagen till akt och drog igång spikpistolen för uppsättning av pärlspånten i det nya badrummet. Varje smäll i väggen klingar ljuvligt i mina öron. Skillnad på oljud och oljud… ;-)

Av Kattis - 14 januari 2011 17:52

Hämtade ut tyget som jag trodde skulle ta sig perfekt tillsammans med fondtapeten i vardagsrummet. Var så glad över att äntligen funnit nytt gardintyg dit in!

Tapeten är inte den lättaste att försöka kombinera ihop något med. Det blir lätt bara naturlinne.........

Men nu så! Hem och slita upp paketet, släpa in det och hålla upp det framför väggen och snabbt konstatera att fy tusan så det såg ut :-(


Det jag trodde var lite rostigt brunröd rand mot det beige, var så långt mot rosa man kan komma utan att kalla det grisskärt!


Men jag är inte den som är den. Det blev en spännande utmaning att finna ut en ny plats för detta långa tygstycke.

Slängde upp det på bordet för att klippa det kantrent innan tvätt. 

Och då såg det bara helt perfekt ut! Mot min brunröda köksdörr blandade det till sig hur bra som helst!

Och längden var ju även den som klippt och skuren.


Det som skulle bli en gardin blev en bordsduk........

Av Kattis - 14 januari 2011 14:34

Att välja tyg via en bild i en katalog kan vara lurigt

 
Av Kattis - 14 januari 2011 10:03

Lille D travar fram med vagnen i ett fast grepp med sina små fingrar. Alla skol- och förskolebarn är lämnade till sitt och för oss väntar nu en lugn förmiddag.

Promenaden hemåt går i sakta mak längs villorna i byns mitt. Den lilla gångvägen är kantad av höga snövallar som ger en nästan bisarr känsla av att gå genom en taklös tunnel......

Det är rent vansinnigt vad mycket snö vi fått de senaste två åren!


Så mycket snö kan jag inte minnas att jag upplevt något annat år i mitt liv. Om jag inte räknar med de fåtal besök i fjällvärlden jag gjort.

Det är häftigt med så mycket snö. Men det skapar mycket ilska hos kommunbefolkningen mot, i mångas åsikt, en dåligt fungerande snöröjning.

Alltid är det något område som plogas sist och känner sig illa behandlat.

Fast jag kan nog tro att alla år av så otroligt lite snöfall fått kommunerna att dra ner på resurserna, gjort sig av med de flesta maskiner och redskap de nu skulle haft behov av. 

De budgeterar helt enkelt inte för dessa vinterväder!


  

Av Kattis - 13 januari 2011 21:45

Med en härlig resa tvärs över havet, mysig middag med goda vänner och en styrketår vid varje våg, följer sannolikt en återresa.

Speciellt som resan tar vännerna till okänt territorium med tanke på att vidga vyerna så smått. Besöka spännande platser och se annorlunda stadsbildningar. Kanske inhandla en smörkniv eller två?

Att upptäcka världen tillsammans med andra ger möjligheter till ett bredare spektrum av allt nytt. Fler dimensioner att lägga märke till.

Så långt allt gott.

Men nu kommer vi till den där obevekliga återfärden. Över samma öppna hav men nu har vinden ökat något…


Turistbussen kör oss hela vägen fram till den lilla landgången. Inte mycket mer än en lång planka egentligen, med lite rep längs kanterna.

Väl komna ombord möttes vi av stora personal-leenden och räcktes åksjukepiller med orden 'det kommer gunga'!

Oj oj oj. Jag vill gå av. Vill inte!!

Men vad katten gör man när man är i främmande land?!

Sitt ner i båten! Aj aj kapten…


Stod sen vid klirrande flaskor med tre barn bredvid mig och kände att detta går inte, toaletten nästa!

Maken, tillverkad, född och uppvuxen på sjön som han är, hade inga problem med lite svaj på golvet. Han lämnades i kassan och jag tog barnen till hytten. Som låg längst fram i fören…


"Gunga lite", vilken underdrift! De stora väggplattorna gled kraftigt upp och ner bredvid varandra. Fick mig att tänka på trappan till lustiga huset. 

Att gå rakt blev med ens smått omöjligt. Barnen tystnade, blev allvarliga.

Vi lyckades ta oss till hytten. 

Känslan av att stå i en gungande båt kan nog de flesta föreställa sig. Men känslan av att golvet plötsligt försvinner flera meter ner, är en helt annan!

Att bokstavligen totalt tappa fotfästet för att underlaget du står på rasar neråt, skulle kunna vara en ganska häftig känsla, men inte på en båt ute till havs...


Barnen och jag ramlade omkring där inne i hytten. Det gick inte att sitta på sängen, för rätt var det var blev lutningen så stark att man for i golvet.


Jag minns att jag funderade på vart jag skulle ta vägen. Där kunde jag ju inte stanna!

Tittade ut i korridoren och såg maken trampa med fötterna på väggen i riktning mot oss.

-"Vi måste upp och längst bak i aktern!"

Skönt att kunna lämna sig helt hän åt en trygg make i den situationen. Att lita på att han vet vad han pratar om, han kan det här.


Vi samlade oss tillsammans med vännerna uppe i baren. Fick kassar för oss som inte kunde hålla inne och salta kex att dämpa illamåendet med. Vilket magiskt nog hjälpte faktiskt! Eller om det efter några timmars gungande och krängande till slut blev en vana?!

Poolen intill oss svämmade ymningt över och fick tömmas. Rutan bakom oss sprack, så vatten rann in i en snygg stril längs väggen, över fönstersmygen och ner mot golvet.

Vaktmästare kom och deklarerade högljutt att den rutan har varit trasig länge!, pyttsan.......och så drog han med silvertejp kors och tvärs över fönstret.


Båten kändes vid det här laget fullständigt tömd på folk. Gissar att allihop låg och tryckte i hytterna. Hissarna hade stängts av och barnen somnade på en soffa till sist.

I baren stod en trevlig grabb som lyckades, likt min man, hålla sig vid god vigör trots att alla andra låg som döda sillar i hela båten. Han försåg oss hela tiden med salta kex och lite matnyttig information om ditten och datten.

Vid ett tillfälle kände han att det var läge att berätta att här, just här gick Estonia under............Tack! Precis vad vi vill höra nu!

Han berättade dessutom att det var exakt samma väder då som vid vår resa. 

Men Estonia var en båt som var väldigt bra på att passa tiden. Höll alltid tiden....

Det gjorde inte vi. Förståndigt nog valde besättningen vid vår resa att ta det lite lugnare! Vi kom bara SEX timmar för sent in i Stockholms hamn.


Det var en resa som gav ett sant minne för livet!

Men trots att resan var fruktansvärd kan jag inte säga att jag någonsin kände skräck. Det mådde jag för dåligt för!

Fast i efterhand, när vi pratar om vår gemensamma resa med vännerna, kan vi allihop tänka att det kunde ju ha gått betydligt värre. Det kunde blivit en ännu värre mardröm.......

Av Kattis - 13 januari 2011 18:42

Försökte skicka ett videoklipp på min lille sjungande spelevink från mobilen. Men det ville sig inte alls… Får rätta till det via datorn sen. Idag har jag inte fått till någon datorstund än. Att få tidningsreportern på besök gav nog lite mer pirr än jag vill erkänna ens för mig själv! Tjejen som kom var hur trevlig som helst och vi fick en redig och mysig pratstund. Det där med fotografering däremot är det lite värre med. Att fota linslusar till barn är väl en sak, men mamma och pappa är det värre med. Hoppas den inte sprack med mig i fokus ;-). Nu ska jag krypa ner med några små och en god bok. Förhoppningsvis somnar de före mig…

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Januari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards