Nyttigt kan man inte kalla det.

Men mysigt var det.

Tre små grisar och mor duktig ;-) bjöd sig själva på lunch tillsammans med gossfar.

I lekparken intog vi den.

Solen sken och det borde varit varmt. Om inte blåsten var med oss.

Korv från grillen med en släng av pommes bredvid.

Gossarna njöt och frös om vart annat.

Men klätterställningen gjorde det hela värt det. Och pappa.

Bredvid mig simmar en stålgrå väckarklocka.

Urtavlan är mörkt röd och den kommer aldrig mer visa oss tiden.

Jag är genomvåt och pyjamasen klistrar sig mot min treåriga kropp.

Att slumra in vaggandes av vattnet i madrassen är väl en sak.

Men att väckas av ett ofrivilligt morgondopp, är något helt annat.

Nere i fotänden flyter en kniv.

Vem den tillhör är ingen ovisshet och hans röst är inte långt borta.

Den är arg.

Och mammas....hör jag inte.

Stopp. Inte mer nu.

Fiskmåsarna skriar. Elvis gungar sakta förnöjsamt i gungan. Lille D gräver i sandlådan och Simon rullar omkring i en handvevad lekcykel. Gossmor fann en lucka i staketet att slå ner ändan i och lugnet är med oss. Och framför allt; solen skiner! Det är skönt att leva helt enkelt…