Med själen fylld till bredden av intryck kraschar jag i sängen.

Morgonen spenderades i Pisa. En mycket liten och sliten gammal stad känd för sitt felbygge.
Därefter rullade vi upp längs branta slingrande vägar till bergstopparna med sin välkända ådra av carraramarmor. Otroligt hur den vita stenen driver sig genom berget. En riktig häftig upplevelse att få se var detta magnifika inredningsämne bryts fram.

Till sist kom vi fram till Manarola.
Breathtaking.

Med tårarna brännande innanför ögonlocken försöker jag ta in omgivningen.
Obegripligt vackert.

När jag var liten och satt i min fars lagård föddes en kalv. Den stod ganska snart upp på vingliga ben och jag fick uppgiften att ge den ett namn.
Pisa.

Vaknar på ny plats till en ny utsikt.
Fyller magarna med en stadig frukost och ger oss ut på nya äventyr. I en ny bil. En väldigt liten.
Det är mycket nytt nu.
Typ allting.

Så kom vi iväg.
Till en annan del av världen.
Sitter med min man och ett glas vitt vin på en helt annan plats på kartan.
Tittar på turistkartan och hittar allt möjligt spännande vi vill se.
Carrara. Är inte det marmor?
Åh, vad detta är mysigt!
Ett litet enkelt äventyr.

Det kokar inom mig. Av rutten ilska mot föräldrar som legitimerar sina barns slag mot klasskompisar. Som hittar allsköns ursäkter till barnets agerande och som naivt och blåögt litar på sitt barns lögner om händelseförloppet.
Förbannad på föräldrar som formar sina barn till små ligister som tror sig ha rätten att agera precis som de vill, det är bara att komma på någon lagom trolig ursäkt. Man kan alltid säga att den andre var dum! För det kan man ju alltid tycka.
När sen en vuxen agerar med att med ett grepp om barnets arm leda bort den för att be om ursäkt till den hen gav en redig örfil så har förälderna mage att bli arg för att någon tog tag i barnet! Det gjorde ju ont. Stackars liten fick ont i armen.

Jag förstår hur jobbigt lärarkåren har med sådana imbaciller tillföräldrar.
Risken är stor att ett sådant barn åker på rejält med stryk när det ger sig på fel person en vacker dag.
Och vems fel är det då?
- Föräldrarnas.

Väskan ligger öppen på golvet. Kläder ligger snyggt vikta i hög. På bänken står sminkväska och den lilla plastpåsen med deo, tandkräm och schampo.
Har jag packat rätt saker? Är det bra klädval? Vilken jacka ska jag ta? Sportig eller snygg?
Det är svårt och jag har resfeber.
Men jag är redo.

Jag. I en spegelbild i ett land långt bort.
En dag kommer vi tillbaka.