Mellis med läsning.
Jag ska ovilligt erkänna att tiden för att sitta och nöta siffror och bokstäver med mina små minskat för varje barn. Men jag vill verkligen och försöker komma ihåg det så ofta jag kan!
Lilleman började nu ettan och jag kan inte säga att han läser ordentligt ännu. Men jag ska försöka nöta lite mer kontinuerligt med honom nu. Helst lite varje dag. Om så bara några ord.
Idag kom han till och med igenom några enkla meningar!
Jag har lästränat med alla mina barn ur samma bok. Mannens gamla läsbok!
Den har varit, och är, absolut bäst när det gäller att lära sig koppla ihop bokstäver till ord.
Tacka vet jag förr i tiden.

Dimman breder ut sig över ängarna och fukten hänger i luften.
Det är tidig morgon och löftet om höst viskas sakta. Små trötta barn sover intill mig, vrider sig när jag försöker stryka dem över ryggen. Bäddar in dem i det tjocka täcket och smyger upp.
Måndag morgon. Två gympapåsar står färdigpackade i hallen och melonen väntar på att skäras upp.
Så börjar en ny vecka.

'Det roligaste som finns, det är när stora leker.'

En studie i Altanbandy.
Det är ingen mjuk och gullig bandy som spelas hos oss. Men den är en glad och skrattande.
Det är hög energi och snabba byten. Eftersom antalet spelare är ojämnt sker bytena tvärs över lagen och det är nya lagkamrater hela tiden. Gäller att hålla koll på var man tillhör just nu.
Det är allvar. Inget låtsasspel här inte. Reglerna är hårda. Precis som klubborna.
Liten får bollen på handen och springer förskräckt ur spel. Nej. Inte med längre.
Slagen ekar mellan staketplankorna och klubbor och bollar far kors och tvärs med jämna mellanrum. Ger plats för paus i jakt på återfinnande.
Matchen kör slut på varenda en av dem och får brytas för en glass mitt i. Sen är de på igen.
Gossmor och lilleman myser i hammocken. Pappa och Vildingarna får vilda själva.

Laddade med egenhändigt tillagad juice på morot, granatäpple, äpple och apelsin. Smakade nyttigt ända ur i örsnibbarna!

Gjorde min första mil på evigheters evigheter och kom i mål på en timme och en minut. Kan ju inte vara annat än nöjd såklart!
Nu har jag stoppat i mig lite lunch på en blandning av gamla rester och nykokta makaroner och sitter äntligen i min hammock med en kaffekopp. Det är sol.
Det var sol även när jag sprang och trots att jag frös först dröp det om mig när jag väl kom hem.
Jag har nu en väldigt trött höft och rygg och kommer ägna dagen åt stretchning titt som tätt. Gjorde faktiskt några liggande rygglyftsövningar på köksgolvet efter löpningen. Som en liten ursäktsövning för missad marklyft. Och för att ryggen tyckte att det kändes skönt.

Imorgon är det måndag igen. Och vi börjar veckan... med vadå? Jo. - Möte!
Hann precis bli klar med klassmötena så börjar vi med utvecklingssamtalen. Känns något fånigt med utvecklingssamtal efter typ en månad i skolan. Lärarna har ju knappt lärt känna dem än.
Eller så är det väl det det handlar om då. Ett uppstartsmöte för att lära känna varandra.

Dricker varmt citronvatten och hör klockan ticka sig fram i tiden på köksväggen.
Vaknade först av alla, som vanligt, och gick upp och satte mig vid köksbordet.
Utanför köksfönstret ser himlen ut att spricka upp och gårdagens stormiga skyfall har passerat. Jag ser fram emot dagens löpning.
Ryggen känns bra idag och jag är nöjd med att jag höll mig undan gymmet igår. Det var trots allt rätt beslut.

Högrevsburgare med tjocka skivor rökig bacon. Mums...
Ligger och jäser i soffan efter en galet smaskig middag. Känner mig nöjd med dagen.
Jag har storstädat min tvättstuga. Plockat ut varenda grej. Dammat av allt, städat undan onödiga saker, slängt ännu onödigare prylar och ställt tillbaka det som verkligen ska stå där. Så nu är det rengjort och snyggt och prydligt. Mycket nöjd!
Ett födelsedagskalas har också hunnits med. Lite tårta och socialisering så där i största allmänhet. Samtal med lärarinna om mina 'krav' på skolan. De är inte för höga. Tack!

Det som däremot inte blev av var mitt styrkepass. Ångest över det pyr svagt inom mig. Men jag vet att det är dumt.
Min rygg värkte redan när jag vaknade. Så att ställa sig och göra marklyft och knäböj då är ju idiotiskt. Men ändå. Suck...
Nu hoppas jag på en bra film och en skön natts sömn.

Vaknade med en väldigt trött och öm rygg. För att inte säga smärtande.
Jobbar hela morgonen med mängder av olika uppmjukande övningar och får två små människor att vandra på min rygg. Det är otroligt skönt!
Nu blir jag såklart nervös över dagens planerade marklyftspass. Får se hur det artar sig. Klockan har ju faktiskt bara slagit nio.

Hittade ett minne på facebook. Ett foto från tre år sen. Känns som en annan livstid.
Jag har ju prioriterat styrka det senaste året, eller åren är det nog nu, men innan dess var jag en rätt duktig löpare.
Inte för att jag kände det då. Man är ju aldrig nöjd.
Jag gillar löpning. Jag älskar faktiskt att springa! Astmatiker som jag är. (Riktig läkarutredd, inte nåt hittepå pga dålig kondis.) Det ni.
Och nu är jag igång igen och börjar känna irritation mot detta att man alltid prompt bara får rikta in sig mot en sak! Jag vill köra tung styrketräning med mål att bli starkare OCH jag vill springa med mål att orka springa längre. Inte fortare, det kvittare hur fort. Jag vill orka springa långt!
Är det så himla 'fel'? Är det verkligen en omöjlighet?
Äh. Jag gör ju ändå som jag vill.

Sen tränar jag ju judo också. Men det räknas inte.

Idag blev jag chockad!
Sonen var i bråk i skolan. Blir retad ofta och nu även slagen. Har pratat med lärare om det förut.
Men hur som helst. Idag blev jag uppringd av läraren!! Jag blev informerad om händelsen av vuxna på skolan!
Nu ska barnen, de är tre involverade, få gå till rektorn och prata. En och en.
Är i chock!! Skolan har just åkt skyhögt upp i min bok! De visar äntligen att de ser allvarligt på händelser och att de tänker ta tag i det på riktigt!

Nu ska det bara bli av också.
Väntar med spänning.