Jag känner doften av smultron. Jag känner hur mina fötter bränner. Känner smaken av min ökentorra gom och hör flåset från mina flämtande andetag. Jag ser den slingrande stigen full av upphöjda rotsystem framför mig.
Jag springer. Med alla mina sinnen.

Det är varmt. Alldeles galet varmt och jag skäller på den som kom på denna vansinniga ide att ge sig ut och springa (springa, lufsa, hasa, släpa. Whats the difference?) i den här förskräckliga hettan. Skäller argt. Men jag bryr mig inte. Lyssnar visst aldrig på mig själv! Tänk att ingen kan säga åt mig! Nehedå. Istället snörar gubben på sig dojorna och följer med. Bara så där! Argh!
Och han verkar inte särskilt beklämmad över värmen. Bara travar på där framme. Stannar artigt ibland för att se att jag hänger med.
?Hela vägen upp!? gapar han mitt i längsta skogsbacken. ?Fram med höften? instruerar han medans han lugnt står högst där uppe och latar sig medans jag flämtande kämpar. Kämpar med mina brännande fötter. Kämpar med mina överhettade lungor. Kämpar med mina tunga lår. Skitgubbe!

Fast det är klart jag fixade det. Jag kom upp. Kom runt. Kom hem. Dog på trappan en stund. Men jag klarade det.
Tack vare skitgubben.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...