Direktlänk till inlägg 7 maj 2011
Alla har vi våra drömmar och mål. Eller högt svävande önskningar. Kommer vi dit, slår den önskan in, blir vi evigt lyckliga. Då kan vi luta oss tillbaka och bara njuta… Fast det gör vi ju inte. Det är aldrig så det slutar. Vi lever inte lyckliga i alla våra dagar bara för att vi fått vår älskade utbildning, leksak eller miljon. Då vill vi genast finna nya steg att klättra vidare på. Dyrare och bättre prylar, högre erkännande i yrket och mer pengar. Brukar uttalas som att vi aldrig blir nöjda. Men vad vore mänskligheten om vi alla satt på våra nöjda rumpor utan minsta begär av att komma vidare?! Det är nog bara sunt att ständigt höja målen. Det gäller väl däremot att se till att det rör sig om vettiga och någorlunda förståndiga målområden…
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|