En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2010

Av Kattis - 5 augusti 2010 20:43

Det finns oändliga varianter av barnuppfostran. Eller, det ordvalet kanske sticker i ögonen. Men ni vet vad jag menar.


Varje förälder har sina sätt att hantera livet med sina små.

Och är det något jag lärt mig genom blogglivet, så är det att vad som i mina ögon är absolut självklart, är totalt förbjudet i någon annans. Lustigt nästan.....


Men så länge man sköter sin barn väl finns det ju inget att vägra respektera.


Det är dock något som enligt mig torde vara en genomgripande lärdom hos alla världens barn.

Och det är de två viktigaste orden vi har :    tack   &    förlåt.


Det finns säkert andra jätteviktiga ord att kunna. Men just dessa borde väl vara bland de absolut viktigaste?! Återigen, min självklarhet - någon annans förbud....


Att inte tacka när gåva givits eller någon snäll yttring skänkts, när omtänksamhet visats eller omsorg skapats, är rent syndigt....

Att tacka i tid och otid är ren artighet. Kan man tacka för mycket? Knappast!

Visst kan man tacka i ren löjeväckande manér. Så där att tackmottagaren känner sig orättfärdigt piedestalplacerad. 

Men det är nog svårt att råka komma så långt att man tackar för mycket.....


Och att be om förlåt.......

Det är väl ändå inte så att man i ren självhävdelse kan mena, att om man inte tycker sig ha sårat någon, inte heller ska behöva be om ursäkt!

Det kan ha skett misstolkningar och felaktigheter i meningsutbyten som inte alls varit avsiktliga. Men nog tusan får man ändå be om förlåt om det visar sig att man råkat orsaka någon annan smärta!


Det är rent häpnadsväckande när man stöter på vuxna människor som uppenbarligen INTE kan ta något av dessa ord i sin mun.......

Som, trots tillsägelse om sårade känslor, INTE kan få sig själva att be om ursäkt!


Det är tragiskt när människor tycker sig stå så långt över alla andra att de inte lyckas få sin egen person att inse att även de kan göra fel ibland. 

När de på allvar lyckas vända varje situation till att det alltid är alla andra som beter sig illa. Vuxna människor........!


Vad gör man......Skiter i dem?!


Bryter kontakten och säger tack & förlåt ?

Av Kattis - 5 augusti 2010 11:16

Samma dag vi var och köpte gossens fiskar, var jag in på den intilliggande leksaksaffären.

Man kan ju inte bara gå förbi en sådan tillsammans med fem barn!


När vi är på väg ut från affären kommer en av personalen dragandes med en vagn full av nya flexitrax-paket. Jag passar då på att fråga om det inte händelsevis går att köpa lösa bilar till banorna. De har ju en tendens att inte hålla i evigheter, om man säger så.


"Jo visst", låter flickan meddela. "De har precis kommit in och ligger ännu på lagret."

Tjejen beskriver för sin arbetskamrat var de finns och jag följer efter denne mot lagret. Kvar står den tredje butikspersonalen i den tomma kassan.


Jag får plocka bilarna direkt ur kartongen och väljer två stycken olika. De kostar inte mer än 49 kr.

Tillbaka till kassan står jag och undrar med denna tredje tjej, vilka batterier det kan tänkas behövas....Det måste ju vara de vanliga, AA?


Kassatjejen står och letar någon batteriangivelse på paketen till bilarna. Men vi kan inte se något om batterier över huvudtaget.

Vi frågar då flickan som håller på med stora vagnen med alla nya paket.


"De kanske inte ska ha några batterier?", funderar hon.

"Men vadå, kör de inte alls?", undrar jag.

Tjejen i kassan tänker högt att de kanske kan köra utan batterier. Hm, låter inte så intelligent i mina öron, men hon har säkert en vettig tanke i det hela....

"De kanske kan dras upp på något sätt", säger tjejen som kommit tillbaka från lagret.


Där står jag nu i en tom butik, i kassan med tre butikpersonal, och ingen vet något om hur denna bil fungerar!

Och vid det här laget har de alla uppenbarligen börjat finna situationen besvärlig och gör var och en på sin kant halvhjärtade försök i att ignorera mig.


Men då börjar jag bli lite sur!

Jag är en kund som vill ha en bil till barnens bilbana. Men jag vill ha en bil som kör. Allt annat känns ju totalt meningslöst.

Och det är fasiken deras jobb att kunna ge mig besked om hur bilen funkar!


"Men ni måste ju kunna veta vad ni säljer, om bilen kör eller inte!", försöker jag lite milt. "Jag vill ju ha den om den kör."

Då slutligen tar kassatjejen beslutet att öppna ett paket. "För du vill väl ha den?"

"Om den kör, ja. Annars kan jag ju ta vilken bil som helst till banan!"


Och i paketet ligger en helt vanlig plastbil. Den ser bara ut som ett äkta flexitrax-fordon.......


"Nej, då är den ju inget att ha", säger jag och tackar för mig.

Jag lämnar butiken med mina gossar och kvar vid kassan står tre smått irriterade butiksarbetare.


Och de får vara hur sura de vill enligt mig. För jag har rätt att få veta vad det finns på hyllorna i en butik! 

Av Kattis - 5 augusti 2010 10:56

Huset är plötsligt lite tomt och mycket tyst.

Far drog tillbaka till akvariebutiken med tre av killarna. De andra två är där uppe och leker.


I tisdags var det ju inköp av hyresgäster till sonens nya fiskburk.

Det samlades ihop slamsugare, guppies och ett större gäng tetror.

De hade en drive med tio neontetror för 98 kr. Men alla var slut.....

Eftersom vi redan var där, och kom fyra mil ifrån, fick vi kardinaltetror för samma pris istället. Mycket serviceminded och trevlig personal. Tycker jag om!


Gossen fick sin fisksamling och vi hoppade in i bilen och drog hemåt.

Hemma hade tre av tetrorna redan sagt upp sig! Pyttsan också!

Och sen har de gett upp en efter en så gott som allihop.....

Tre stycken är ännu vid liv.


Men riktigt så stort svinn är vi inte beredda på att ta!

Rolle ringde direkt vi kommit hem och blev lovad att få komma ner och få nya. Om det visade sig att vattenprovet var av bra kvalité......

Fast de första dog ju i deras vatten!

Men det var visst policy och superimportant att vi hade med oss ett vattenprov i alla fall...... Suck....

Vattenprov och de döda fiskarna skulle tas med. De första hade vi ju redan spolat ner i toan.


De andra ligger kvar i en fryspåse bland mina köttbullar....Jäcketijäck....Blääää!


Så med andra ord åker de nu tillbaka till butiken för att önska nya fiskar utan vare sig fisklik eller vattenprov. Får se hur serviceminded de visar sig idag.

Av Kattis - 4 augusti 2010 22:41

Dagen har som vanligt gått i regnets tecken. Känns bekant? Så för att roa barnen lite bestämdes för en tripp till badhuset, mellan alla mina siffror.... När vi väl var klara att hoppa in i bilen sken solen på oss! Kors i molnen! Men vi tog vår badresa ändå, ingen risk togs att söka en remsa strand för att sen bli duschad från skyn i alla fall. Vi fick oss ett par timmars nöje innan magarna skrek av hunger. Fort hem för......pizza fick det bli i brådskan. Alla glada skuttade in i huset, en kvarts väntan på pizzan och pang, Si låg däckad i feber. Kvällen gick och tjoff, lille D skriker från sängen med feber. Så det blev ingen film ikväll. I stället ligger jag i min stora, tack och lov, säng mellan minstingarna. Söta som få är de, feber eller ej....

Av Kattis - 4 augusti 2010 21:50

89747892987909.........21489798734987...........89

32498723498724.........


Mitt huvud är sifferbombaderat. Det har nu snurrat summor och fakturanummer framför mina ögon hela dagen.


Min man är egen företagare, har varit i åtskilliga år. Blandat med anställningar mestadels. 

Men det ger mängder med pappersarbete som ska genomgås månadsvis och mycket annat viktigt sifferjobb.

Han är väldigt duktig på att hålla firman i ordning. Lovordats mången gång och diplomerats både här och där.


Men eftersom han sköter så mycket papper, så har jag tagit det felaktiga beslutet att lägga allt papperfix med fakturor, räkningar, försäkringsbrev och bankinfo hos honom. Och det har visat sig bli för mycket.........


Så idag fick jag ta tag i kragen på den gemensamma tvångströjan och börja ordan upp lite bland högarna.


Köksbordet har varit överbelamrat. Och det är inte ett litet köksbord vi har.

Det har slängts drygt två stora papperskassar med papper från 1997-2007.

Rensat är det minsta man kan säga........


Åh, vad det känns underbart! Som att slänga av sig en rock sydd av sten.

Nu har det ordnats med en mapp att förvara i källaren, med papper som går ett till två år tillbaka i tiden. 

De aktuella viktiga papperen sitter välartat i en tjusig pärm på kontoret......


  


Åh, vad jag är duktig!

Hela dan har jag hållit på. Och då har jag bara gått igenom bank, försäkringar och löner.

Imorgon tänker jag fortsätta med det som blivit kvar av högarna.....



Nu har "Sjätte sinnet" börjat på tvn. Det var den sista filmen jag såg som höggravid på bio. För tio år sen.........

Av Kattis - 4 augusti 2010 10:52

Det sprakar från den gjutjärnsförsedda vedspisen. Husmor lägger prydligt in ett par vedklabbar till och ställer sen den vattenfyllda kitteln på plattan. En sparsam mängd kaffe strör hon över ytan.

Värmen i det stora köket är påtaglig, det enda fönstret står redan öppet i ett misslyckat försök att få in lite vind. Luften utanför står helt stilla.


På det väldiga träbordet mitt i rummet står en redig gryta med rykande het gröt, några slitna träfat och en bunt skedar av samma tillverkare.

Husmor samlar ihop kjolarna med ena handen och tar med andra handen fyra muggar, och ställer dem till samlingen på bordet. 


Bakom henne kommer bonden in med morgonens ranson av mjölk. Kannan är blöt av kondensen från värmen utomhus och ger fuktiga märken i bordsskivan när han ställer ner den intill grytan med nykokad gröt.

Som på en given signal kommer två barn inrusande och sällar sig till herrskapet vid bordet. Husmor serverar dem med van hand en lagom portion och går sen för att hämta kitteln med kaffe.


Hon fyller sin och makens mugg med den varma drycken och häller upp mjölk till barnen. Var och en ger de henne sitt respektfulla tack. 

Slutligen slår hon sig ner på platsen som sedan länge ansetts som hennes.



Innan någon rör sin tilldelade måltid knäpper de sina händer i knät, böjer nacken framåt och leds av husbonden genom en tacksamhetsbön.

Det ligger en familjär tystnad över frukoststunden. Maten intas under gemensam rofullhet.





Utanför fönstret slås plötsligt murporten upp och in ramlar en ung kvinna. Trasslig i håret och med ett vettskrämt utseende stänger hon porten illa kvickt efter sig och kurar ihop sin tunna kropp tryckt mot murens mossklädda stenar.

Sekunden efter hörs hur jagande ilskna män kommer springande ner för bergsbyn. De rusar tveklöst fram förbi deras trädgård i jakten på något hett eftertraktat.


Paret vid frukostbordet ser hur den magra flickan drar en lättnadens suck och sjunker djupt ner i gräsets mjuka matta.


Husbond och husmor lägger sina frågande ögon hos varandra.........

Av Kattis - 3 augusti 2010 22:22

Nu har liten blivit stor. Hans dag avslutades med film, Percy Jackson. Till skillnad mot hur filmkvällar hos oss brukar gå till. Det vill säga med mig talandes och i fullt sjå för att hjälpa filmaktörerna på traven. Så var detta en film som skapade stora disskusioner mellan mannen och sonen. De har båda just läst boken och var rungande överens kring filmskaparnas enorma övertramp på den ursprungligs handlingen. Filmen skilde sig tydligen väldigt från boken.... Det tog en lång stund för dem båda att gå igenom alla tokigheter och förändringar efter att den sista scenen avslutats. Men för egen del njöt jag massor av att höra far och son i vilt samspråk kring en gemensam läsupplevelse......

Av Kattis - 3 augusti 2010 10:00

Lille D och Si var de som såg till att vi vaknade någorlunda tidigt. Åtminstone närmare åtta.

Jag kunde höra hur det snöt sig och snurrades runt uppe i sängen hos storgossen i andra änden av huset. Han låg redan på vänt.


Tio år fyller han idag. Och eftersom han fyller tio, fyller så även min mammaroll.

Det är inte mer betydelsefullt att just han fyller år, men det har den extra dimensionen, då han är första barnet.

Och att fylla tio, jämnt och allt, det är stort!


Han har alltsedan Nemo-febern för antal år sedan, varit otroligt intresserad av havslivet och allt därtill. 

Vi har besökt otaligt antal olika akvarium i ett flertal länder. 

Det är alltid lika kul.


Och nog för att vi haft flera akvarium hemma med, fast inget de senaste två åren. Men ett eget har han önskat sen sjuårsåldern tror jag.

Där har jag dock försökt hävda en gräns. Jag sa direkt önskan kom på tal, att ett eget djur får man inte ansvar över innan man fyllt tio år, minst.

Det kändes som en bra gräns.


Sen tänkte jag att på dessa åren skulle intresset hinna gå över.....Och komma tillbaka kan hända i och för sig.

Fast önskan har suttit i hela tiden. Och kommit på tal varje år.


Så nu är vi här........



Ett eget akvarium blev det.


Han fick det inslaget fyllt med godisfiskar.


Så nu råder stor aktivitet där uppe i barnkammaren. 

Det har gjorts iordning en hylla där fiskburken ska stå. Som behövde förstärkas lite av snickarpappa.

Sen ska han göra det klart med alla interiörer. Vi har ju redan allt och fick en hel del nytt tillsammans med akvariet. Så han kan välja och vraka.

Två olika sorters sand och mängder med pinnar och prylar.....


Sen när allt är klart bär det av till stora djurbutiken. Där han har stått och drömt så mången gång......

Nu är det slut på drömmandet. Nu ska han få välja fiskar att ta med hem!


Jag hoppas mitt älskade barn njuter av denna dag. För jag vill ge honom så mycket glädje jag bara kan........


Det är inte utan att tårarna tränger i ögonvrån. 

Min lilla söta plutt har blivit stor.......

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards