En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2010

Av Kattis - 8 augusti 2010 20:31

Rejäla lerkrukor och en brinnande öppen brasa. Emaljgrytor och rena ingredienser.

Söt kille med vass kniv sittande vid en rustik grov skärbräda.

Det andas härlig matlagning av alltihop........


Inte som mina brända fiskpinnar precis.

Att någon kan få matlagning att vara så konstnärligt och så gott som vackert. (Notera dubbelmeningen i detta)

Men jag kan inte laga mat utan att det blir i grisordning. Rörigt och sällan så där vackert gott.


Det jag kan, är att njuta av synen i utförandet. Drömma om alla detaljer och önska in dem i mitt eget kök.

Tegelsten, lergods, öppna brasor (har jag i och för sig, men det är inte samma sak) emaljinteriörer, öppna alltid dammfria hyllor, stor medeltida vacker spis, enorma ytor och plats för alla plus alla andra vid det rustika träbordet.....


Undra om mina kokkunskaper skulle flytta in tillsammans med de stora antika träskålarna, jag sen kunde vispa mina lantliga ägg i?!

Eller om de lättillgängliga emaljgrytorna automatiskt fylls med det goda livets kryddor, om de bara får hänga på några grova slitna krokar?


Det lär jag väl aldrig få veta.......köket i mina drömmar kan nog aldrig bli annat än fantasier.....

Det är liksom inte så aktuellt att grilla hela vildsvin över öppen eld i ett villakök.

Av Kattis - 8 augusti 2010 13:56

Gårdagen bestod av att städa fint för besök, göra iordning mumsiga smörgåstårtor, äta mumsiga smörgåstårtor med besökarna, diska undan efter de mumsiga smörgåstårtorna och städa huset efter kalasandet.... Vi firade gossens jämna födelsedag tillsammans med den goda släkten. Inte ses man så ofta, men desto trevligare när man väl gör det! Kvällen avslutades med film för barnen och en tappad kindtand av jubilaren. Gick det vilt till, kan man undra ; ). Han la sin tand i ett glas vatten och ställde på köksbänken. Som den medspelare han är. Pappa undrade om tandfeen verkligen skulle hitta hans tand om den stod nere i köket?! -"De där har väl gps nu för tiden!" blev gossens rappa svar....

Av Kattis - 7 augusti 2010 21:51

Husbonden torkade pannan med ena ärmen av den slitna blå skjortan. Det fanns ett litet hål mitt över armbågen, som vore det en extra utsatt yta för slitage.


-"Vad kan den lilla tösen gjort för ont, att bli jagad skrämd så där?" Moran Agnes var den första att yttra sig i denna förvånade stund.

Hon letade tecken hos sin make kring hur hans tankar kunde gå.


Flickan utanför fönstret visade inga rörelser för att bege sig därifrån. Hon satt ännu lutad ihopkrupen tätt intill muren. Huvudet låg nedsänkt mot de uppdragna knäna.


De två barnen vid köksbordet kikade ut och väntade in sina föräldrars agerande.

Nyfikenheten hos de båda var påtaglig. Men de var två välartade barn. De visste att inte störa de äldre i en sådan stund av ovisshet.


-"Hmmppff. Jag går väl ut och ser vad hon är för en." Magnus reste sin välbyggda kropp och lät stolen ge ifrån sig ett skrapande då han sköt den bakåt. 

"Hon kan väl inte ha gjort någon större skada. Som den rädda hare hon ser ut."

-"Skräm henne inte mer nu bara! Ta det lite varligt." Agnes kände hur hon redan ömmade för den lilla obekanta flickan.


Bergsbyn de bodde vid var inte särskilt stor. Att stöta på ett okänt ansikte var ovanligt. Och vägen förbi deras lilla gård, den enda vägen ut ur byn, ledde inte på ett par dagars ritt fram till nästa stad. De bodde i en enslig del av landet.

Det var för det mesta skönast så. Det gav inte så många oväntade besök av icke önskade gäster.


Magnus tog sina få kliv ut genom dörren och stegade nerför den lilla farstutrappan.

Agnes och barnen var genast framme vid fönstret och såg hur den lilla späda kroppen ute vid muren spändes och hoppade upp till stående med hela sin själs styrka i beredskap för flykt.

Hon var inte stor. Nådde nog inte Magnus upp till bröstet ens.

Agnes anade att hon inte var många år äldre än deras egna dotter, på tolv. Kunde hon vara femton kanske....


Magnus hade i samma stund som flickan hoppat upp till stående, saktat in och höjt sina händer med flatorna blottade. I ett uråldrigt bevis på fredlighet.

-"Jag vill dig inget illa. Jag bara undrar vem du är och varför du gömmer dig på min gård? Varför är du jagad?" Magnus höll sin röst låg och talade med sitt vanliga välkända lugn.

Han kunde se att flickan ganska snabbt släppte stelheten och den snabba andningen.


Hon tittade honom rakt i ögonen och gav ett intelligent uttryck.

-"Selma. Selma heter jag."

Av Kattis - 7 augusti 2010 20:05

ANNKATRIN har varit så gullig att ge mig min allra första award!

Tack snälla du! Det hedrar verkligen.




  




  • Som Awardvinnare ska jag/du kopiera in Awardbilden i min/din blogg, för att visa att jag/du har fått den.
  • Tacka och länka tillbaka till den jag/du fick Awarden av.
  • Ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder och länka till dem.
  • Skriva 7 intressanta saker om mig/dig själv.
Jag vill sen få äran att ge vidare denna Award till dessa härliga bloggskrivare.
-----------------------------------------------
Så skulle jag skriva 7 intressanta saker om mig själv...........
Vad kan tyckas intressant i era ögon?!
  • Jag har sen minst tolv år tillbaka sagt att jag ska ha sex barn. Och nu är jag så gott som där.
  • Jag har haft ätstörningar som gett starka spår av pedanteri hos mig. Det kämpar jag med dagligen.....Svårt att vara pedant i ett hus fullt med gossar!
  • Jag har en stark drift att sopa undan alla möjligheter till att en dag plötsligt komma på att jag missat något under min tid på jorden.
  • Har långt in en tro som jag försöker hålla fast vid även då det inte blåser.
  • Under min tredje graviditet förstod jag att jag aldrig skulle få någon dotter, och gick då igenom en liten kris. På grund av en något sämre barndom än snittet hade jag alltid drömt om att få återuppleva en barndom variant bättre genom en dotter. Hon döptes i mitt inre till Freja då jag var runt elva.......
  • Jag får otroligt mycket beröm för min välartade söner, vilket gör mig infernaliskt mallig och stolt.
  • Har alltid en tub O´hoj-sås gömd i skafferiet, som jag efter varje måltid går och suger lite ur. Alltid i smyg förstås. Lite alkis-beteende.



Det kändes mest som tråkigheter. Men det var min garderob som vändes ut och in.


Tack än en gång AnnKatrin för Awarden!


Av Kattis - 6 augusti 2010 22:22

Magen guppar och rör sig i vågor där jag ligger i soffan. Känns som om jag har ett litet ufo där inne. Tänk att där finns en liten, liten kille. En perfekt liten gosse med två armar och fem pyttesmå naglar på varje hands mikrosmå fingrar. En lillebror, redan så älskad av så många. Så önskad och efterlängtad. Fem äldre bröder som planerar för han framtid. Vilka leksaker han ska få och var hans plats vid bordet ska komma att vara. Var han ska sova i husvagnen och vem som ska lära honom alla hyss.... En liten gosse som är saknad redan innan ankomst.

Av Kattis - 6 augusti 2010 16:05

Få saker kan göra mig så arg som bristen på egen förmåga. Jag har ett ganska knapert tålamod. Och att hela tiden bli hindrad i mina planer och viljor, av triviala saker som pengar och tid, kan driva mig till punkten att då får jag banne mig se till att klara av det själv! Vare sig det nu är fixa staketet eller bygga en egen bokhylla.... Så långt är ju allt väl. Att göra det själv är ju något positivt. Inte låta varje önskan läggas på mannens axlar. Även om denne nu råkar vara snickare. Fast så står jag här med material och en källare full av verktyg. Men utan någon som helst kunskap. Nu vill jag såga bitar till en bokhylla, men vet inte vilken såg jag ska använda. Frågade maken om det var bäst med sticksåg, men av minen att döma var jag helt fel ute. Och att be honom om hjälp är som att kasta sten i glashus. Han blir genast väldigt besvärad och ser det som ännu ett projekt för hans händer. Att jag faktiskt ska göra det själv tror han inte alls på..... Så står jag här och stampar och kommer ingenstans. Argh!

Av Kattis - 6 augusti 2010 11:00

Kossan är inte saknad förrän båset är tomt, det är ju ett välbekant faktum.

Och så är det med mången ting vi har för vana att ta för givet.

Som vatten


Denna livets dryck. Livsavgörande och livsstärkande. Den friska drycken från ovan.

Som vi låter rensas genom bergarter och jord. 

Vattnet som går igenom hela vår sfär innan vi slutligen låter oss väl smaka.


Men som tas så lätt på. En självklarhet för oss i den fria världen.

Nästan löjeväckande enkel och inte särskilt förtjusande.


Fast då vi plötsligt står utan den.........

Hur ska vi bära oss åt då?!


Jag kan inte spola...tvätta händerna...koka makaroner.....dricka eller göra blanddryck....torka av bordet.....kaffe!


 


Mannen, Rolle, var nere i källaren igår för att rensa och ordna ett släp till tippen.

Igen! Jag vet, det blir aldrig klart. Hur mycket skit kan man ha egentligen!?


Han hade kommit till utrymmet utanför pelletsförrådet. Plockade bort kartonger av olika dimension och innehåll. Varierande av värdighet.

Plötsligt känner han att en av kartongerna är dyngsur!


Och efter lite undersökning av rören i taket ovanför kan han mycket riktigt konstatera att ett av dem läcker. Inte mycket. Men även en droppe i taget kan göra sitt.......

Och kartongen har stått där i mer än ett år. 


Det var bara att kontakta rörmokaren. Som i sin tur bestämde att detta måste åtgärdas i rasket. Idag, med andra ord.


Så nu pågår febril aktivitet där nere under mina fötter. Sågas med inte så milda verktyg och brummas ganska rejält.

Rolle var uppe för en stund sen och visade hur källarrören ser ut inuti....

Inte en vacker syn kan jag låta meddela.


Tydligen blir det någon typ av reaktion då stålrör möter kopparrör. Som i det här fallet. Det finns knappt utrymme för vattnet att ta sig igenom.....


Tack och lov gäller detta endast rören i källarplan. Upp i huset går ledningar i plast.


Men de där nere måste dock bytas allihop, på lite sikt. Och det är några stycken, som går lite kors och tvärs.

Förr låg ett stort badrum där nere, som är borttaget. Sen har vi tvättstugan....

Så nu får rören dras om en aning.


Det blir rörigt värre............Äh, så tråkigt...... ; )


Av Kattis - 5 augusti 2010 23:30

Fönstret står på glänt och in hörs kvällsorkestern. De otroliga syrsorna spelar som om varje kväll vore den sista. Ger stämning likt njutningsfulla varma sommarkvällar på helt andra breddgrader. Fast det är länge sen nu, som vi var på andra breddgrader.... Tittar till alla slumrande små. Fler ljud möter mig i stora gossarnas rum. Bubbel och brummande från akvariet. Ett redigt gäng tetror simmar nu däri. Butikspersonalen var fortfarande serviceinriktade och gav gossen presentkort på tio nya tetror. De får inte in nya fiskar förrän nästa vecka. Sen tog Rolle honom till en annan djuraffär och köpte tio där direkt. Så han inte behöver vänta... Så nu är fiskburken bebodd ordentligt. Och vackert är det...

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards