Larmet går och det är dags att slita sig ur sängen.

Jobbigt. Inte en yttepytte del av mig vill titta ut från täcket.

Gubben har redan klivit upp och jag hör hur han rumsterar runt i köket.

Bredvid mig slumrar två små sötnosar som helst får slumra en liten stund till.

Efter morgonens utsträckning av ryggen börjar jag så smått att vakna. Ramlar ur bädden och plockar med mig de framlagda kläderna och smyger ut till badrummet.

En liten Simon kommer trött nerför trappan. Färdigklädd och med tandborsten i munnen. Han vill ha hjälp med borstning.

Från övervåningen hör jag tramp av gossfötter.

Det är så skönt att de med egen väckarklocka själva kan få sig upp ur sängen, klä sig och göra morgonproceduren.

Mina duktiga små killar!

Väl färdigklädd häller jag havremjölk, ägg, linfröolja och banan i mixern och öser ner massa frysta hallon. Morgonens smoothie.

Av någon anledning får jag inte Simon och lille D att gilla smoothies överhuvudtaget. Möjligtvis att de kan slurpa i sig lite gjord på naturelle yoghurt och banan......men vill helst inte göra den på yoghurt...

Så rullar morgonen vidare och vi traskar iväg till skola och dagis.

Med solen sakta stigande bakom skogen känns även en trött och kall morgon rätt underbar.

Kväll och ensam i soffan.

Dagen rullade iväg utan att be om lov. Jag hade ingen chans att hindra den.

På tv rullar en dålig Grease-kopia. Kärlek är alltid mysigt.

Men kopior blir sällan bättre än orginalet. Bara billigare...

Fick ett meddelande häromdagen.

Ett som berörde mig djupt. Vittnade om stor känsla och enormt förtroende. 

Känner mig höjd till skyarna och sprickfärdig av stolthet.

Ibland lyckas någon beröra en in i själen. 

Lycka är att se älskade lyckliga.......

In genom dörren kommer han. 

Om inte som en virvelvind så åtminstone med fart och fläkt.

Han river brutalt ner mina murar och slänger bryskt fram mitt livs alla obekvämligheter. Speglar mitt liv på ett sätt jag aldrig tidigare sett.

Trodde mitt liv var lyckligt. Likt alla andras som segade vidare, kryssande mot vinden.

Han fladdrar in och visar mig världens storlek. 

En värld så mycket större och rikare än jag kunnat ana. Livets möjligheter tycks plötsligt oändliga.....

Med kärlek stark och mäktig krossar vi ramarna.

Tillsammans slåss vi mot kantigheten och trångsynta åsikter.

Bygger vår egen borg på vårt eget sätt.

Med ett liv på fasta grunder står vi stabilt i omvärldens stormar.

Med en tro på det egna skapandet klarar vi hålla modet uppe.

Med en trygghet i den gemensamma kärleken håller vi ihop i alla tider....

Dagens outfit

Med blodet rinnande från näsan lämnar gossen lugnt lokalen för att täppa igen snoken med papper.

Som mor känner man sina barn väl. Jag vet att det knappast råder lugn inombords hos pojken. Men jag vill hjälpa honom att skapa ett mer avslappnat förhållande till krämpor, sår och lite blodflöde.....

Att göra illa sig vid träning är lätt hänt. Det är lätt hänt att slå sig vilken tid på dygnet som helst!

Och det finns ingen sport värd namnet som det inte är möjligt att skada sig på.

Det skulle vara schack då...

Visst måste barnens smärtor tas på allvar! Men man kan som förälder och vuxen snabbt lära sig se hur mycket uppmärksamhet och tröst smällen och smärtan är värd.

En del barn kan slå sig halvt fördärvade utan att visa en min av smärta, medans andra väsnas och far runt som om benet gått av bara de slår i tån i tröskeln!

Judo är inte en skadlig sport. Det förekommer inga sparkar och inga slag. Desto mer kullerbyttor man kan bli snurrig av, krokben man kan stuka foten på, omkullfallande man kan få ont i ryggen av och värst av allt; man kan krocka!

Som vanligt är det ouppmärksamheten som skapar största smärtan.

Och det är också den som får tränas mycket på judo....

Gossen torkar av näsan, vilar ryggen en stund, och kliver sedan upp på mattan igen. Ingen fara. Det var ju bara lite blod.......

Rutan har jag vevat ner. Därför kan jag höra både fåglarnas sång och porlet från vattnet som rinner längs dikeskanten. Det glittrar. Jag hör även knastret från mängden av grus på trottoaren, när någon ensam vandrare passerar min bil. Känner mig som en riktig asfaltsunge när jag instinktivt associerar grusknastret med vår… Solen bränner mot min kind och jag ser hur det droppar från taken. NU stämplar jag in VÅREN!!

Sitter vid köksbordet och surplar kaffe på Lönnebergavis....

Genom fönstret skiner solen. Det känns som en härlig dag!

I en tidningsartikel vi var med i för någon månad sen gjordes ett fotomontage på hela vår familj. Och nu har jag blivit lovad att få den mailad. Kanske något för headern?

Skulle kunna bli bra =-)

Barnen har trampats iväg till skola och förskola för att avverka sina arbetsdagar.

Lille D försetts med papper och penna för diverse pennföringsträning och från den stora sängen ropar berget med rentvätt på att få bli sorterad och undanplockad.

Alla har vi våra jobb.....

Och nu har dagsransonen för kaffe redan tagit slut. Hur ska detta sluta?

Får nog låna lite av imorgon till eftermiddagen.

Så går det efter en lösaktig helg ;-)

Ha det gott alla!