Går mitt lilla varv genom huset. Mörkret har lagt sig och det är hög tid att tända alla stämningsfulla ljus. Kvällen nalkas med mysig familjestund i soffan. Fast först ska vi fylla de små magarna med något gott. Hade planerat smarriga vårrullar gjorda på rispapper, men äldsta gossen som skulle iväg på poolparty protesterade. Han vill också ha vårrullar, så de får vi ta imorgon. Vi får ta nåt annat smaskigt och lite mer lättlagat istället. Som grillade kycklingvingar t ex. Och någon god färdig sallad… Imorgon väntar ett långväga besök av släktingar vi inte träffat på år och dag. Det kan bli riktigt spännande. En gosse i mina söners ålder väntas också anlända. Hoppas pojkarna kan ha riktigt skoj tillsammans, sysslingar som de är…

Klockan närmar sig middagstid och grahamsbullarna ligger färdiga på plåtarna för en stunds gottande jäsning. Eftersom jag glömde köpa soppa (jag vet, jag borde göra egen!) skickar jag ett meddelande till mannen med en önskan om ett inköp på vägen hem från jobbet. Direkt svarar han att han blir sen och kommer inte hem förrän precis till middagen… Suck! Tänka om och klura. De äldsta två gossarna kommer in från en cykeltur tillsammans med en kompis. De är elva, tio och alldeles straxt nio år gamla. Kan jag be dem cykla och handla månne?! Elvaårige kompisen har ju gjort det åt sin mamma, vet jag. Så han kan det. Och det klarar garanterat mina två med. Kan det räknas som barnarbete, eller endast välgörande tillitbevis ; ) ? Sagt och gjort, jag frågar gossarna själva och de far glada i hågen iväg. Kommer inom kort tillbaka med egenhändigt vald soppa och middagen står färdig på utsatt tid. Skönt att kunna få hjälp av så förtroendeingivande pojkar! Men attans vad stora de är!