Mörkret har redan lagt sig och alla otaliga ljushållare som kurar i varje vrå och skrymsle på nedre botten, ligger redan med nya ljus på vänt. Laxfileerna ska snart skjutsas in i ugnen och potatisen skalas. Sitter med Elvis ammandes i famnen och njuter av synen av alla gossar nerkrupna i soffan framför wii-spelet. Att mina barn får spela tv-spel fyra dagar i veckan ger ändå en känsla av dåligt moderskap. Som om de spelar hela tiden…

Såg ett program där en familj, som tagit beslutet att leva ett liv helt utan tv och väldigt begränsad datortillgång, medverkade. Deras liv var så underbart och de var helt befriade från div sjukdomar och stressymtom. De strålade av lycka och välmående.

Men är det verkligen den sanna vägen? Är det endast med de medlen människan når sin fulla lyckopotential?!