Kylan nyper hårt i kinderna, det blir den korta rundan med fyrfotingen på morgonen. Simon har dubbla fingervantar och tumvantar utanpå, men gnäller ändå över kalla händer. Dennis står på brädan bak vagnen och försöker dra ner huvudet i halsduken med en allt annat än glad min. Vi går raskt ner för backen mot busstationen, låter inte Poker stanna i onödan. Andedräkten ger ifrån sig lika stora rökmoln som avgasrören bak de framslirande bilarna. Bussen suckar när den stannar vid stationen för att släppa på de stelfrusna resenärerna på väg mot den stora staden. Vi tar nästa väg direkt upp hemmåt igen. Trots tyngden av en vagn och barn på bräda, lyckas mina ben ploga upp ekipaget med relativt snabba fötter. Köld i baken… Väl hemma kilar fyrfotingen lyckligt in i värmen och jag börjar dra upp vagnen för de få stegen in i hallen. Simon får syn på den stora snöhögen vi fått ihopplogad bakom parkeringen. Och plötsligt är kölden inget bekymmer längre! 'Mamma, jag vill inte gå in! Får vi leka på snöhögen?'