Färden går under tystnad.

Varken Magnus eller Wilhelm är några särskilt pratglada själar, och de känner varandra så väl att tystnaden mellan dem bara är angenäm.

Vagnens hjul knastrar mot den dammiga grusvägen och några fåglar skriar uppe i skyn, men det är också allt som hörs.

Wilhelm tar upp påsen med färdkost han fått med sig och plockar fram en brödbit med en istucken ostskiva. Det smakar helt underbart i all sin enkelhet.

'Hungern är den bästa kryddan' tänker han och tar en tugga till.

Solen bränner i nacken och han vänder sin slitna mössa, så att skärmen skuggar där bak i stället.

Magnus sitter, med tömmarna slappt hängandes över knät och bekvämt tillbakalutad, bredvid honom och visslar förnöjt. Han sitter med tankarna snurrandes bland siffror. 

Funderar över hur många riksdaler de kan tänkas få ihop av deras kaninförsäljning, och hur han bäst ska spendera dem.

Agnes har gett honom en instruktion om att införskaffa salt, socker och en rulle grått tyg av bra kvalitet. Hon vill kunna ge barnen nya skolkläder innan de börjar igen efter ledigheterna.

Fastän Magnus respekerar sin husturu högt och inte vill annat än ge henne det hon önskar, kan han ibland känna att hon har lite orimliga krav. Barnen måste väl inte få nya kläder varje år? Det går ju bra att sy om det de har tillsammans med allt urvuxet......

"Kvinnfolk", tänker han och suckar medans kärran svänger in bland träden, då vägen leder in i skogen.

Skuggan som kommer över dem känns svalkande och skön. 

-"Nej, nu ger vi upp! Jag måste i alla fall till marknaden i Grenhult idag." Mannen drar med handen genom sitt skägg och låter blicken genomborra Jack. 

Den där ynglingen borde lära sig en skopa rim och reson......

De har nu vandrat och sökt igenom skogsområdet nedanför bergsbyn som i jakt på en nål i en höstack. 

"Vad tror han att han ska vinna utav denna ständiga kamp på evigheten? Det kan väl ändå inte vara mer än en fantasi?" tänker den skäggige trött och ser hur alla männen nu kommit framsläntrandes till dem. 

Jack, som ser hur han kan tyckas banal i sitt sökande i de andras ögon, muttrar några ohörbara ord och vänder bort mot vägen igen. De andra följer efter.

Männen går sen tysta lite utspritt längs med vägen tillbaka mot bergsbyn.

-"Hoppas många tar sig till marknaden idag! Den i Grenhult är ju ändå bara två gånger om året." Wilhelm tänker högt där han sitter bredvid Magnus och ser hur vägen de far fram körs av ett par ekipage till längre fram.

-"Mmmm." Instämmer Magnus med sin vanliga lågmälda stämma.

Ett flertal män kommer längs vägen åt motsatt håll.

-"Ska ni inte till marknaden idag? Då går ni ju åt fel håll!" Det är Wilhelm som på sitt öppenhjärtliga sätt hälsar lite skämtsamt på de passerande männen.

-"Visst! Självklart ska vi dit. Lite ärenden som ska ordnas först bara", svarar en av männen lika gladlynt.

"Skenheligare själ finns inte!" tänker den skäggige då han ser hur Jack så övertrevligt hälsar på de främmande som rullar förbi dem i vagnen......