Det råder en härlig ljudnivå på övre plan nu de senaste dagarna.

Allt är nerplockat från väggarna och möblerna inskjutna till mitten av trapphallen. Det ger ett vackert eko som lyckas förstärka alla ljudeffekter från diverse Indiana Jones-lekar.

Den lilla ytan utanför badrummet har jag lyckats bli klar med. Nu är det det större utrymmet ovanför trappan som genomgår en lättare ansiktslyftning.

Det är riktigt kul att kladda färg på väggen.

En snabb och enkel uppfräschning av ett rum. Och även om man inte kan få ihop tre timmars ledig tid för att måla, så kan man göra det i etapper.

En vägg nu och då liksom.

Penseln i en påse och sen måla lite till då det kommer en stunds dötid.......

Apropå ljudnivå och Indiana Jones-lekar, det pågick sådan aktivitet igår kväll.

Och nog för att det kan låta vilt och galet ibland, men de brukar ändå veta vad som passar sig (någorlunda) inomhus.

Fast en olycka händer väl lätt, sägs det......

Leken fick i alla fall ett abrupt slut igår, då Samuel gjorde ett snyggt och actionshjälte-liknande fall rakt ner i golvet med en rullning av bästa sorten rakt in i deras lilla bord.

Det skedde med så tjusig schvung att ena ögonlocket sprack, och blodet rann så där hiskeligt rikligt som det gör vid skador i ansiktet.

Lilla Samuel fick panik och rådgivning fick göras angående åtgärd.

Det slutade förstås med fyramilsfärd till närmaste öppna vårdcentral. Klockan var naturligtvis kvällstid......

En tejp och hamburgare senare kom en liten pojke hem. En pojke med en rejäl blåtira över sitt gigantiskt svullna öga.

Och inte ens en medalj för väl utförd match fick han. Judotävlingen är ju inte förräns på söndag!