Skrattsalvor hörs från bordet bredvid. En yngling gör sig rolig med ett löjeväckande beteende med en ölflaska. Gubbarna runt bordet viker sig av skratt.

Är det innehållet på ölflaskan som ger dem nöjet att skratta åt något så banalt....., funderar jag.

Sitter på stadens finare hotell och bjuds på julbord av bättre klass. Magen har fått några tuggor av delikatesserna och känns nöjd. Lilleman ligger och avnjuter sitt "julbord" i liggande ställning och verkar inte bekommas alls av den stigande ljudnivån.

Någon man, från det skrattande bordet, med lite innanför västen yttrar en kommentar om avundsjuka kring bebins stund av gosande med tutten. Jag låtsas inte höra.....

En världssyster ger mannen en skarp kommentar, då en yttran om upphetsning vid synen av ammande ges. "Gubbsjuka!", tänker jag.

Samlingen vi tillhör fyller hela den övre våningen och det råder glad och festlig stämning. De flesta känner varandra och gammal som ung håller samma nivå. Ingen rang eller hiarki gör sig påmind.......Skönt att se.

Mormor håller ställningarna där hemma med den övriga flocken. De har en lugn och mysig soffkväll. En vanlig fredag. Jag skulle gärna ha gjort dem sällskap.

Slutligen kommer ångesten krypandes. Mitt barn ska inte närvara då det börjar bli för rörigt på firmamiddagen. Maken meddelas mitt avtågande och samlar ihop de som vill skjutsas hem. Bussen avgår......

Kryper ner i min stora underbara härligt varma sköna säng. Klockan har inte slagit många minuter över tio. Jag är stentrött!

Har aldrig rännt på krogen som vissa gör i unga år. Ute på annat sätt har jag inte heller varit många gånger. Kan lätt räkna tillfällena på en hand.

Inte min grej helt enkelt...........

Kul att ha varit med. Men är nu dagen efter så det förslår. Trots noll procent alkohol och tidig bäddning.

Det blir en lugn helg.