Nu har det stökats i köket mest hela dagen. Jansson har gräddats, köttbullar rullats, spjäll har kokats och gröt likaså. Turligt nog drog vi ut skinkan ur kylen redan under morgontimmarna, då förvåningen blev stor när det uppdagades att griljeringen av denne fick vänta… tills efter kokning! Vi har alltid köpt färdigkokt. Men nu blev det till att börja från början. Efter mången timmes ugnpassning togs den för färdig och ut ur värmen. - Det var det godaste jag ätit!! Jag som aldrig varit förtjust och tog den minsta skinkan jag hittade. Nej, från och med nu och för alltid köps det hädanefter bara okokt gris…

Så går vi mot ljusare tider igen.....

Julpapper över hela golvet, tejprullar, saxar, presentband som trasslar och ett bord fullt av klappar.

Den fyrbenta var precis som vanligt mitt i alltihop. Nosen klämdes in mellan de knutna banden och tejpbitar fastnade i tassarna. Svansen piskade de omkringslängda överblivna pappersbitarna och några tilldelade kartongbitar revs energiskt i mikroskopiskt små bitar.

Det är härligt med julglädje!

Tyvärr finns det en baksida också. Det blir extra påtagligt att vara ensam. Extra kännbart med saknaden av förlorade anhöriga.

Dem man helst av allt skulle vilja dela denna underbara högtid med. De som borde vara här...........

Eller bara saknaden av dem som finns alldeles på tok för långt ifrån oss.

De som man älskar och vill ha sig nära inpå, men som livet av olika anledningar placerat på en helt annan plats på kartan.

Några syskon som ses på tok för sällan.

Glädjen när man ses är ju desto större......