'Om inte tutte serveras Nu, pronto, kommer jag väcka hela huset!' Minis missnöje ökar i decibell förvånansvärt fort. Jag hinner inte placera honom bredvid mig i sängen innan den når väckelsegränsen. Men lika snabbt når han ett stadium av förnöjt gosande. Hans uppenbara behov är på bebisvis glasklara och snabba i vändningarna. Och snabb i vändningarna är även bebisarna i mitt liv… Det har ammats sex söner i min famn, och jag har svårt att förstå hur denne lille mini passerat tre månader så fort! Går livet så kvickt eller är det bara min känsla? Betyder det att jag har så fantastiskt roligt, eller att jag inte lyckas hålla mig till nuet tillräckligt? Jag är i alla fall här Nu och det är underbart! Och underbart är alldeles för kort…

Ombyte, badkläder, pyjamas....Det pågår febril packning i det gossfyllda huset.

Om några timmar bär det av till judolägret för terminen.

Det ska tränas, badas, ätas, film-mysas, busas, snaskas, busas, bubblas, tisslas, snarkas, busas...Ja, ni förstår.

Tre stora pojkar kommer medverka ur våra lilla skara.

Vilket i sig medför att maken och jag har en fredagkväll alldeles för oss själva!!

FF...eller nå´t!

Undrar hur det kommer se ut?!

Två små som sover sött i sina bäddar, två stora som slumrat in i varsin soffa och en mini som klarvaket sprattlar så hela babysittern gungar.

Nej, nu ska här ses på egenhändigt vald film, utan hänsyn till mindre ögon och sinnen!

Kan bli en helkväll om man säger så.