De nybakade gifflarna min söta elvaåring knådade ihop till middagen igår smakade så otroligt gott att familjen smaskade i sig dem i ett nafs. Mycket bra bakat!
Det är så han får göra dem igen.

Med hårfärg i håret väntar jag in tiden. Snällt ställde maken upp att kladda in hela min kalufs, trots halsont och allmän sjuklig. Mycket snällt!
Middagen är i övrigt undandukad, skolbarn iordning inför morgondagen och sysslor genomförda. Vardagskvällen har anlänt. Och med den lugnet. De stora barnen har gått in till sig och i soffan sitter den 'lilla' familjen framför tv'n.
Ute lyser solen upp grannhuset på sin väg ned bakom horisonten. Som en sista suck innan farväl. Jag sätter på tevatten och slår mig ned hos dem i soffan. Fick min tidning idag. Damernas Värld.
Min stund av glamour.

De kommer nersläntrandes en efter en. Den nyblivne gymnasisten allra först. Till och med före mig. Det gör något med nerverna att vara ny.
Lilleman, som inte kunde sova förrän han fick mitt linne att ligga och snusa på, kommer upp sist. Fortfarande med linnet under armen. Som sagt det gör något med en att vara ny. Spelar ingen roll om man är ny i gymnasiet eller i första klass. Det är pirrigt.
Det blir spännande att höra hur de kommer att ha haft det idag. Första riktiga skoldagen.