Direktlänk till inlägg 17 augusti 2017
Så satt man här igen.
På den svarta och orange dojomatten. En hel sommar har gått sen jag var här med tränande barn senast. De har fått frågan om de vill träna då och då, men aldrig velat. Och jag hävdar bestämt att barn och ungdomar måste få möjlighet till ledighet även från fritidsaktiviteter! Röra på sig kan de göra på annat sätt, men om de aldrig får en naturlig paus ibland kommer snart en känsla av tristess och straxt där efter känslan av krav. Och då är det inte roligt längre.
Idag lät jag barnen veta att idag tänkte jag faktiskt gå på judo. För idag var jag sugen.
Sen tog det inte lång tid förrän nioåringen också ville gå. Ville gå alldeles väldigt. Så där så han stod och hoppade i hallen en timme innan det var dags!
Så. Ett sommarlov. Sen var lusten tillbaka.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|